Snötäcket ligger tjockt på marken och ingen har plogat vid mitt hus. Låter jag det stoppa mig? Nej, jag påminner mig bara om att jag tillhör ett ädelt samfund. Vi är den upprepade tramprörelsens apostlar, velocipedens förkämpar. Kort sagt, cyklisterna.
I ur och skur, genom gyttja, slask och snömodd, drivs vi av vårt heliga löfte: att fortsätta trampa oavsett vem det går ut över. Vi håller oss för goda för att avgränsa oss till cykelbanor och vägar. Trottoaren, det är där vi mår som bäst, sicksackandes i hisnande fart mellan häpna fotgängare.
Trafikens lagar och regler gäller inte oss, vi står över dem! Högerregeln? Aldrig hört talas om. Cykeltrafik förbjuden? Tillåt mig skratta. Lämna företräde? Kan du göra själv!
PLING, PLING, ur vägen segproppar för här kommer vi!
Nej då, det är inte riktigt så illa förstås. Inte alltid. Men nog har det hänt att jag tummat på trafikreglerna ibland. Mea culpa. Klimatavtrycket är i alla fall litet!
William Holmberg är reportern som lovar bot och bättring när han far fram på cykeln.
Att göra: Lyssna på nya skivan "Det allra näst bästa" med Bob Hund. Ett gäng tidigare osläppta guldkorn från deras glansperiod på 90-talet.
Frukostvåfflor
Smält 150 gram smör och låt det brynas lite. Akta så det inte bränns! Låt smöret svalna och släng ihop 4 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 0,5 tsk salt (höfta, ingen mäter väl salt för guds skull) i en bunke. Rör i 5 dl mjölk, lite i taget. Kör i smöret. Knäck i två ägg. Vispa och grädda i våffeljärn. Servera med grädde och sylt.
Avnjutes allra helst med en slät kopp kaffe.
(Källa: receptfavoriter)