Under en cykeltur från centrum ut till jobbet i Boländerna slog det mig att det bästa jag vet är att vara på resande fot. Och det behöver inte alltid vara en lång resa. Nej, inte ens en utflykt. Det kan vara en kort tripp. Men just att vara på väg, eller mittemellan två saker, är ett härligt tillstånd. Som att befinna sig i ett kravlöst vakuum som består av förflyttning och förväntan. Inget mer. Man är varken här eller där. Det som ska göras går inte att göra förrän man är framme. Och det man gjort ligger bakom en. Sällan är det någon som förväntar sig något av den som är på väg. Den enda uppgiften är att komma fram.
Lotta Frithiof är nyhetsreporter och ganska rastlös.
Att göra:
1. Rap och visa. Daniel Adams-Ray och hans femmannaband uppträder på Parksnäckan. I höst medverkar han i tv-programmet "Så mycket bättre".
2. Jazzfest med fyra konstellationer på Katalins terass: Emil Ingmars kvartett, Lönnkrogen, Kiralina Trio feat. Andreas Hellkvist och Katalin All Stars feat. Claes Jansson & Erik Söderlind.
3. Smygtitta. Uppsala stadsteater öppnar upp för besökare till scenen Intiman för en smygtitt på en repetition av pjäsen "Teaterterapin: Fadren" och dessutom en träff med ensemble och regissör.
Att äta: Surströmmingspicknick
För oss som bor i lägenhet är det inte okomplicerat att äta surströmming. Man vill ju inte bli hatad av sina grannar på grund av lukten. Därför brukar jag och två kompisar packa surströmmingsburkar, en kastrull med kokt potatis, tunnbröd, hackad lök och öl i en korg, och så drar vi till en tjusig plats gärna vid vatten. Succén är given.