För en tid sedan vandrade jag i skogen med ett par vänner. Blåbärsrisen skrapade mot våra byxben där vi klev fram på vindlande små skogsstigar, och här och där trängde solen igenom grenverket och spred ett varmt ljus över stock och sten.
Under vår promenad funderade vi kring huruvida fönsterlaven, den vita mossa man ofta ser i adventsljusstakar och andra dekorationer under den mörka delen av året, är lika långsamt växande som den vanliga mossan, enligt vad vi lärt oss när vi var små.
Plötsligt hojtade vännen längst bak i ledet till. Hon hade halat upp sin telefon och fått en påminnelse från bildgalleriet. "Den här dagen för två år sedan" löd notisen. På bilden stod hon, jag och hennes syster tillsammans på Kinesiska muren.
Minnet kändes otroligt långt bort, både i tid och rum. Men det väckte resfebern i mig till liv.
Jag hoppas att det inte är alltför lång tid kvar tills vi kan ge oss ut på äventyr igen. Jag hoppas att resandet och mossorna har något gemensamt. För när jag kom hem och googlade visade det sig att det inte alls tar hundratals år för de flesta vanliga mossor att växa. Det går faktiskt fortare än man tror.
Linnéa Kalnins är nyhetsreportern som längtar tillbaka ut i världen.
Att...
...läsa: Ghost Wall – Sarah Moss
...se: The Handmaid's Tale, där Elisabeth Moss har huvudrollen
...lyssna på: The Moss – Cosmo Sheldrake
Pasta med moss-arella och tomat
Fräs två vitlöksklyftor i en stekpanna. Tillsätt en tetra körsbärstomater, en deciliter vatten och några kvistar timjan. Koka ihop i 15 minuter. Blanda sedan med mozzarella och kokt pasta. Garnera med basilika.