Ibland känner jag mig ledsen över att jag med ökad ålder mer sällan upplever förhöjd livskänsla, eller eufori. I ungdomen kunde känslan skölja över mig på ett dansgolv eller under resor. Som medelålders upplever jag att lycka tar sig mer stillsamma uttryck.
Som under semestern, då jag paddlat kanadensare med maken på ett spegelblankt hav och var på väg hemåt. Vi parerade en vassrugge i kvällssolen när musik plötsligt strömmade över vattnet: "No need to run or hide/It's a wonderful wonderful life". Volymen passande låg, den milda 1980-talshitten plötsligt så vacker. Ett perfekt ögonblick.
Eller häromåret, när vi på väg till ett midsommarfirande tog en avstickare till ett vackert fiskeläge. Allt var stilla. Vi stod och höll om varandra på en klippa när en akustisk trio började spela Kents "Kärleken väntar" från en altan. Ja, ni hör ju.
De gemensamma nämnarna i dessa stunder av lycka är flera: Kärlek och hav – men också inslaget av oväntad musik.
Så tänk på det nästa gång du är rädd för att störa någon med din spelare eller din bandrepetition. Du kanske skapar förhöjd livskänsla hos en främling som passerar förbi.
Att göra:
Musik. Lars Winnerbäck, Botaniska trädgården.
Bio. Utomhusbio med "Sune – Uppdrag midsommar". Gränbyparken kl 21.15.
Att äta:
Krämig pastasallad, 4 port
Koka fjärilspasta till 3 pers. Blanda ned tärnade eller strimlade grönsaker: 1 gurka, 1 röd paprika, 1/2 purjo + en burk majs. Tillsätt strimlad stekt kyckling. Blanda med 2 dl creme fraiche, 3 msk majonnäs och en skvätt chilisås av valfri styrka. Krydda med örtsalt, paprikapulver och peppar. (Av Zeinas kitchen)