Under pandemin blev "hemester" ett trendigt begrepp för något som många sysslat med länge: Att semestra på hemmaplan. Nu har folk börjat resa utomlands igen och hemestern har hamnat i skymundan. Men den lever alltjämt!
Det var faktiskt inte länge sedan semestrande var en riktig lyx. Man behövde inte åka långt för att uppleva nytt. Min morfar, född 1920, hade en kartplansch där han satte knappnålar på alla ställen han rest till. Kartan föreställde bara Sverige, med lite av grannländerna som inramning. Något annat var aldrig aktuellt.
När jag var i tonåren tyckte jag att morfars karta var mossig. Varför notera att man varit i Örebro, liksom? Men nu önskar jag att jag bevarat den. Hans nålar hade kunnat kompletteras med mina. Nästa helg skulle jag satt en för Gävle. Jag har förvisso varit där förut, men nu ska jag göra stan på riktigt med övernattning och turistande. På morfars vis ska jag låta mig fotograferas framför något landmärke – så att bevis finns på att jag verkligen rest hela vägen dit.
Att göra:
Lunchteater. "Teaterterapin: den inbillade sjuke", spelas som lunchteater på Uppsala stadsteater.
Musik. Gustav Lundgren Quartet spelar jazz på Katalins Jazzbaren, insläpp kl 18.
Att äta:
Parisare för fyra
Blanda 500 g nötfärs med 1 ägg, 1 liten riven gul lök, 4 msk hackad kapris, salt och peppar. Fördela färsen på 4 vita skivor formbröd, tryck ut ordentligt mot kanterna eftersom färsen krymper ihop. Stek på medelvärme i smör med färsen nedåt i ca 5 minuter, vänd och stek någon minut så att brödet får fin färg. Servera med stekt ägg på toppen och cole slaw eller grönsallad till.