Nästa år får man förhoppningsvis gråta igen

Foto: TT

God morgon2021-06-13 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I veckan sjöng Uppsalas skolbarn in sommarlovet utan sina föräldrar, för andra året i rad. Jag saknar verkligen att få stå på skolgården och snörvla. Det finns ingenting som gör mig så rörd som skolavslutningar. Bara jag tänker på "Den blomstertid nu kommer" eller "Idas sommarvisa" blir jag tårögd. Och jag är inte ensam; konsumtionen av näsdukar hos den genomsnittliga avslutningspubliken brukar vara imponerande. 

Jag har funderat över varför just skolavslutningar är så känslosamma. Handlar det om att det blir så tydligt att tiden går? Något slags nostalgiskt vemod över att barnen står där och sjunger samma sånger man själv sjöng som barn, när hela sommarlovet låg framför en? Eller är det framför allt inramningen: den ofattbart vackra årstid vi befinner oss i?

Nej, jag vet verkligen inte. Det lär fortsätta vara ett litet mysterium. Men jag älskar den där känslostormen och ser fram emot en pandemifri skolavslutning 2022. 

Att göra: fira

Fira sommaren och de sjunkande covidsiffrorna med ett utomhuskalas. Sväng ihop en sommartårta – om du inte ids baka så funkar färdiga bottnar utmärkt tycker jag. Midsommarblomstern står just nu i full blom och lär väl som vanligt ha blommat ut lagom till midsommar, så plocka en bukett på kalasbordet. 

Att äta: pastasallad

Pastasallad är gott och lagom komplicerat när man hellre är ute än står vid spisen. Min favoritkombo är att blanda pastan med småtomater, avocado, fetaost och rostade pumpakärnor. Ringla sedan över en dressing gjord på 2 msk olivolja, 1 msk balsamvinäger, 1/2 msk honung, flingsalt, svartpeppar och lite pressad vitlök.