Femåriga sonen är besatt av folks ålder. Han har bättre koll än sin släktforskningstokiga farmor på hur gammal den och den släktingen blev. Jag tänker att det är ett vanligt utslag av barns hantering av alltings förgänglighet. Jag talar med honom om min hund Rasmus som blev 14,5 år, om hur jag fick ta beslutet till avlivning eftersom min mor var för känslosam. Det är en given baksida av husdjurshållandet, att vi oftast kan räkna med att behöva överleva husdjuret. Man kan dock kringgå detta om man skaffar seglivad papegoja. Eller ännu hellre – grönlandshaj!
Vår gemensamma besatthet är grönlandshajar, titanerna vad gäller långlevnad på uppåt 500 solsnurr. Vi ställer oss vid mitt släktträd som hänger i lekrummet och gör ett tankeexperiment: om den äldste vid trädets rot skaffat en "grönlandshajvalp", hur många generationer får den gå i arv? Den skaffas då tidigt 1700-tal och skulle idag ha 200 år kvar att plaska i sitt akvarium. Min son skulle alltså få låta den gå i arv till både barnbarn och barnbarnsbarn. Om vi räknar på mammans släktträd med Gustav Vasa i botten så vore husdjurshajen idag just i färd med somna in. Om man tänker sig att hajen var en kröningspresent anno 1523.
Svindlande!
Att göra:
Se fler urtidsdjur på Evolutionsmuseet i Uppsala, öppet 12-16.
Isländsk hákarl, 40 portioner
Rensa och avlägsna huvudet på en grönlandshaj. Om grönlandshaj inte finns att tillgå går brugd lika bra. Placera i ett grunt och grusigt hål och täck över med sand och stenar. Låt ligga i 6– 12 veckor. Därefter beskär, häng upp och torka ett antal månader. Tärna och servera med tandpetare.