Daniela Andersson: Min farfars hem är ett museum om hans liv

När jag kommer in i mina väninnors lägenheter avundas jag ofta deras prydliga hem. Deras vita väggar, beiga möbler och snygga krukväxter utplacerade på genomtänkta platser.

Jag har, till min stora förtret, aldrig kunnat hålla mig till sådan stilrenhet. När jag fick min första lägenhet gjorde jag ett försök som snabbt urartade. Nu är mitt vardagsrum en djungel av växter och ett virrvarr av färg och mönster. Ibland vill jag slänga ut allt, i ett försök att uppnå den minimalism jag beundrar hos andra. 

Nyligen fick jag ett sådant infall, tills något så oväntat som min farfar fick mig på andra tankar. Jag har alltid tyckt om att vara i farfars rum. Bara gå runt och titta på saker. Farfar bryr sig inte om inredning och följer inga trender, utan hans rum är som ett litet museum av hans liv. Där finns tavlor som vi barnbarn har målat, fotografier, prydnadsföremål och instrument som han samlat på sig under sina många resor, och stenar och växter som han sett i naturen och tagit med sig hem. Allt har en historia och väcker någon typ av känsla.

Jag kommer nog aldrig att kunna inreda som mina vänner. Men kanske är viljan att omge mig med saker som betyder mycket för mig något jag ärvt från min farfar. Och kanske kommer mina barnbarn i framtiden att gå och lyfta på mina ullmöss och porslinshästar och känna den trygghet jag alltid kände när jag som liten var hemma hos farfar och fick botanisera bland hans saker. Det har sin charm, det med.

Att göra: Se Van Gogh Alive på Fyrishov.

Knäckebrödspizza: Ta ett knäckebröd. Toppa med tomatsås, massor av ost och andra pålägg du gillar. In i ugnen.