Det närmar sig kubbtider, och i min familj vi alltid kört med en regel som heter "en kvar till kungen". En del av er känner säkert till den, och sitter och kokar i detta nu. Regeln innebär att man måste riva den allra sista kubben och kungen i samma veva. Fäller man bara den sista kubben, och missar kungen... Ja då förlorar man. Hipp som happ.
Långt ifrån alla känner till denna regel, och om man försöker förklara för en utomstående är det ungefär som att förklara fördelarna med ett kungahus för någon från ett land som inte har ett kungahus.
Ja visst är det jättekonstigt om man tänker på det. Det är väldigt oklart om det tillför något överhuvudtaget. Det är orättvist och skapar en ojämn spelplan. Argumenten mot är många och logiska medan argumenten emot är vaga och skakiga... Men det är ju tradition! Kubbregeln alltså.
Trots detta är den ett orubbligt inslag när det spelas kubb i min familj, och om någon ny individ spelar med oss kommer de få erfara hur djupt rotad den är. Man kan tro sig vara nära att vinna, men så hörs motståndarna gasta: "EN KVAR TILL KUNGEN FÖR FA-AN!!" Då har man redan förlorat.
William Holmberg är reportern som aldrig lyckas fälla kungen.
Att göra: Se Phontrattarne Grand Show på Reginateatern.
Friterade bananer
Blanda 2 dl mjöl, 1 msk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker i en bunke. Tillsätt 2 1/2 dl iskallt vatten och vispa till en slät smet. Skala fyra små bananer och dela på längden och sedan på mitten. Hetta upp ca 10 dl frityrolja i en kastrull till 170–180°C.
Doppa bananerna i smeten och fritera tills de är gyllene.
Servera med glass och sirap.