Jag var tolv år när jag fick min första mens. Jag skämdes, och trodde att jag bajsat på mig. Seriöst. Ingen hade förklarat för mig vad som händer oss tjejer i puberteten. Kanske för att jag kommer från en generation och en kultur där mens är tabu.
Sedan den första mensen blev familjen strängare mot mig. Reglerna blev hårdare.
Jag fick inte festa utan vuxen ledsagare. Och om jag skulle ut och partaja måste jag vara hemma före midnatt, precis som Askungen.
Pojkvänner? Glöm det. Det fanns ingen chans för romans förrän jag pluggat klart på universitetet. Så löd familjens regler, på grund av risken att bli gravid.
Mensen avskydde jag därmed som ung. Det förknippades med allt besvärligt – fysiskt, psykiskt och socialt.
Senare skulle jag uppskatta det, eftersom jag kände mig sötare under just mensperioden. Inbillning? Kanske. Vem vet.
Men nu är jag i den ålder där mensens existens är hotad. Generellt så hamnar ju de flesta i klimakteriet i 50-årsåldern. Så varje gång mensen kommer blir jag förvånad! Ibland blir jag orolig när den blir försenad, och känner ett behov att kunna avtacka den på ett fint sätt.
En väninna har firat sin mens med en avtackning. Jag kan tänka mig inspireras av det.
Att ha koll på:
Rockmusik. 22 oktober på Restaurang Kungsådran på Laxön.
Att äta:
Kokt majs med örtsmör
Ta bort blasten på sex majskolvar och koka dem i cirka tio minuter.
Hacka 1 knippe persilja och blanda med 100 g rumsvarmt smör och 1/2 dl riven parmesanost. Servera till majskolvarna.