Jag har använt samma blå kajalpenna sen 80-talet. Ja, inte exakt samma penna, men samma märke.
Nu är det slut. Pennan tillverkas inte längre i den himmelsblå färg som jag tycker så mycket om. Att rita de där strecken varje morgon har blivit ett sätt att definiera mig själv. Gomorron Ylva, öppna ögonen, en ny dag ligger framför för dig. Nu har jag hamnat i en identitetskris. Vem är jag utan blått under ögat? Sminkförsäljerskan tröstar mig med att det finns andra märken, andra blå nyanser som "skulle passa dig minst lika bra". Hon vet inte vad hon pratar om. Livet har ställt över ända och jag famlar.
Det är bara att suga i sig. Världen rör sig framåt. Kanske är det dags för mig att själsligen överge 80-talet och gå med på att i vår nya värld kan produkter både bli försenade och sluta tillverkas. Leveransproblemen är här för att stanna. Jag är inne i en sorgeprocess som enligt expertis ska ta ett år. Just nu är det chockfasen. Om ett år kan jag räkna med att ha accepterat mitt öde. Vi får se hur det blir.
Att göra:
Musik. Uppsala internationella gitarrfestival pågår 13-15 oktober
Film. Uppsala Internationella kortfilmsfestival pågår 24-30 oktober
Att äta:
Matig omelett, en portion: Skiva en vitlök tunt och fräs i olja i en stekpanna. Fyll på med gröna blad - till exempel hackad grönkål, mangold eller spenat. Vispa ihop tre ägg med en skvätt vatten, salta och peppra. Stek långsamt tillsammans med vitlöken och de gröna bladen. Skär en halv mozzarellaost i bitar och låt smälta i äggblandningen. Dela tre-fyra cocktailtomater och lägg ner i pannan. Strö över riven västerbottenost.