Häromdagen skrev min kollega William Holmberg på denna plats om västerbottniska dialektord, och uttryckte sig nöjt om det förträffliga med ordet "he". Jag är från södra Sverige och nöjer mig med att konstatera att folk ofta tycker att deras egen dialekt har liiite bättre ord än andras.
Själv tyckte jag länge att det fanns dialektala inslag i Uppland som var rent förkastliga. Att säga "rygga" om ryggsäck, så dumt! Orkar man inte säga hela ordet förtjänar man att bära sina saker i en plastkasse. För att inte tala om "schyst" i betydelsen "snygg", som i "schyst jacka". Klart märkligt.
Sedan bodde jag här i några år. Och några till. Plötsligt hörde jag mig säga både "rygga" och "schyst jacka". Hoppsan.
Det verkar kanske dumt att bråka om vem som har bäst dialekt. Roligast är ju att vi låter olika. Västerbottningarna kan hursomhelst få behålla sitt "he". Jag synar och höjer med en "rygga", dit man kan "he" alla sina grejor och vara nöjd och glad.
Att göra:
Stadsvandring. Historisk stadsvandring i Uppsala. Kl 14, biljett krävs för alla över 12 år.
Att äta:
Kycklingfajitas
4 p. Strimla en påse kycklinglårfile och bryn med 3 klyftor finhackad vitlök, 2 gula lökar i klyftor och 2 strimlade röda paprikor, tills allt fått färg. Tillsätt 2 msk tomatpuré. Salta och krydda: 1 msk vardera av spiskummin, korianderfrön, chilipulver och oregano, plus 1 tsk lökpulver och lite svartpeppar (allt ungefärliga mått) Skvätt i vatten, bara så att du kan få tomatpuré och kryddor att fördela sig jämnt. Puttra/fräs en stund, tillsätt chili efter smak. Ät i tortillabröd med färsk koriander och smulad feta.