På en lunchrast satt jag och några kollegor och diskuterade den hårda vinden under veckan som gjort att fönstren vibrerat. Mitt i samtalet nämnde jag något som jag trodde drabbade alla, nämligen att jag inte kan andas i motvind.
– Ursäkta?
Kollegorna satte nästan maten i halsen (och såg ut som att de själva inte kunde andas) och glodde frågande på mig.
– Vad menar du med att du inte kan andas i motvind?
Jag svarade att jag alltså får andningsstopp när det blåser i ansiktet på mig. Jag kan inte andas in, får panik och måste helt enkelt vända mig om och andas åt andra hållet. Det är väldigt obehagligt, men som tur är så har jag ju lärt mig vad jag ska göra åt det så det går ju bra.
Jag trodde att det hände alla, men tydligen inte.
Det ska tydligen bero på att en kraftig vind gör att det blir lägre tryck än i lungorna. Man kan då få en känsla av att luften trycks ut ur lungorna och att det är kämpigt att dra ett nytt andetag.
Så det är ju iallafall inte ett helt unikt problem för mig – det finns ju ändå en förklaring för fenomenet.
Fortsätter det att blåsa hårda vindar och ni ser mig på stan kippande efter andan – gå gärna fram och vänd på mig.
Emma Ronneklew är reportern som inte kan andas i motvind.
Att göra:
1). Gå på den nya utställningen på Gamla Uppsala museum som öppnar den 1 april
2). Se den isländska filmen "Lamm" på Fyrisbiografen den 5 april
Krossad potatis:
Koka potatis och lägg dem på en plåt, krossa med en stekspade. Krydda med timjan, salt och peppar och ringla över olivolja. Strö över parmesan. Strössla hackad vitlök över plåten.
Grädda på 225 grader i 20-30 minuter.