Som tidigare Uppsalastudent har jag varit min beskärda del på nationernas dansgolv – trots att jag ogillar att dansa. Det hände en och annan gång att jag bara dök upp på en förfest för att sedan smita hem medan alla mina vänner stod och frös i en lång kö i vinterkylan. Det är ju ändå förfesten som är det roliga. Att bara få sitta och prata massa strunt med sina vänner.
Under pandemin försvann dock möjligheten att gå ut och klubba. Det ledde till att alla umgängen under det senaste 1,5 året har varit en förfest som aldrig tagit slut. Det har varit mysiga middagar och härliga spelkvällar. En dröm för alla odansanta.
Sista september lättas många av de restriktioner som tidigare hindrat oss att leva som vanligt. Det känns som man äntligen kan börja skymta slutet av pandemin. Snart kanske jag bokar min första utlandsresa på länge, och till helgen ska jag gå på teater för första gången sedan pandemin bröt ut. Däremot är jag inte den person som kommer att hänga på låset när klubbarna slår upp sina portar.
Jag tror att vi är många som har fått nya insikter under pandemin. Någon har hittat fördelen med att jobba hemifrån och en annan kanske upptäckt att det är trevligare att cykla till jobbet än att åka kollektivt. Själv har jag insett hur lite jag saknar att stå och hoppa runt på ett dansgolv.
Att laga: Kikärtspilaff
Hacka lök och vitlök och skär paprikor i bitar. Fräs sedan i smör i en gryta och tillsätt saffran. Häll i avorioris och grönsaksbuljong och låt koka i 20 minuter. Blanda ner kikärtor och smaksätt med salt och peppar. Ha gärna crème fraiche med tomat- och basilikasmak till.