Jag är tacksam mot alla svenskar och invandrare som har lärt mig svenska. Genom deras vilja att prata med mig har jag lärt mig massor av ord.
När jag började lära mig svenska kände jag mig omyndig. En treåring kunde fler ord än jag, och jag kände mig som en nolla. Men så var det inte innan jag blev invandrare.
I hemlandet finns ett palats, Malacañang Palace – där landets president jobbar och bor. Presidentens tjänstemän jobbar i en byggnad några meter från palatset. Jag var en av dem. Mitt uppdrag var att arbeta med ungdomar. Jag reste till landets olika städer, byar och öar – för att undersöka ungdomarnas behov och lära dem om deras rättigheter. Genom detta blev jag senare politiker, och vann i ett val 1993.
Att prata inför publik var en av mina styrkor, men denna styrka försvann när jag kom till Sverige. Jag är dock inte ledsen. För nu skriver jag istället. Oavsett om min svenska är bra eller inte så tycker jag att jag ändå är abrakada-bra – som försöker.
Att göra:
1) Köpa bivaxkaka på Panduro och tillverka vaxljus genom att rulla en vaxkaka runt en veke.
2) Picknicka vid Flatensjön i Stockholm.
3) Kolla Solnas hemliga skulpturpark som finns vid Postens huvudkontor, Arken.
Krabbelurer
På fettisdagen äter man semlor i Sverige. I andra länder är det pannkakor. Som liten åt jag amerikanska pannkakor som liknar krabbelurer.
Blanda 1,5 dl strösocker, 4,5 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och 1 dl vaniljsocker i en bunke. Vispa ner 2,5 dl mjölk till en slät smet och rör ner två ägg. Stek plättarna i smör i en stekpanna. Servera krabbelurerna med lite sylt eller vispad grädde. (Ur Ica)