Att vara en "god lyssnare" är en beundransvärd egenskap. Att däremot inte vara en god lyssnare är lite som att få underkänt som människa.
Jag är ingen god lyssnare. Jag är en tvångsmässig berättare. Så fort jag lyssnar vevar hjärnan i gång. "Hur, för vem och i vilket sammanhang kan jag återberätta det jag just hör?" Jag är inte stolt över det, men så är det.
Därför blev jag mycket upprörd när jag häromdagen kom hem från jobbet utan att ha berättat följande historia för en enda kollega: Den om mammas väninna som lämnat en vas till en auktionskammare och fått den värderad till 600 kronor. Men så kom en vild budgivning igång och den klubbades för 200 000 kronor. Det blev omskrivet i tidningar i södra Sverige, men hit nådde inte nyheten och jag såg fram emot att få berätta den, kryddad med sköna detaljer.
Nåja, kollegorna får nöja sig med detta kortfattade återberättande och jag grämer mig över att vara en dålig lyssnare OCH en dålig tvångsmässig berättare.
Att göra:
1) Guidad visning av Bror Hjorths konst och hem. Bror Hjorths Hus kl 14. Förbokad biljett krävs.
2) Uppsala kammarsolister: Intima röster. Musik av Beethoven och Sibelius. UKK kl 16.
Att äta:
Kycklingpaj
Gör pajdeg. Fräs ca 5 kycklinglårfiléer i strimlor med vitlök, 1 tunt skivad gul lök och ett par strimlor bacon i bitar. Krydda med paprikapulver, oregano, salt och peppar. Förgrädda pajskalet 10 min och fyll sedan med kycklingröran, halverade cocktailtomater och 150 g grovt smulad fetaost. Häll över äggstanning (4 ägg, 3 dl grädde, 2 msk oxfond, salt peppar och 1 dl riven ost). Grädda i 40 min på 225 gr.