I början av september, när månen går med långa ben

God morgon2021-09-01 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är beckmörkt ute när jag kör hem. Förutom strålkastarna från mötande bilar är det bara månen som lyser upp och hänger som en lykta över vägen. Den känns särskilt nära såhär i slutet av sommaren, stor och snäll.

"Tänk att människor i alla tider har sett samma sida av månen, samma kratrar", säger min medresenär.

Svindlande.

På Naturhistoriska riksmuseets hemsida läser jag dock att det inte stämmer helt. Månen, liksom jorden, roterar runt sin egen axel. Men på något sätt minskar jordens hastighet hur snabbt månen roterar. Eftersom månen roterar med samma hastighet som den färdas runt jorden ser vi – nästan – alltid samma sida av månen. Vid noggranna observationer har det nämligen visat sig att det finns en ojämnhet i månens rotation, och att vi faktiskt kan se 59 procent av dess yta.

Ebba Örn är reporter och fascinerad av men inte särskilt kunnig om rymden.

Att göra:

Månfilm. Det finns en mängd filmer med månen som huvudperson. "Apollo 13" är en klassiker, men jag gillade även "First man" som kom för några år sedan. Finns på Netflix respektive SF Anytime.

Höstbruk i Linnés trädgård. Om du inte är intresserad av rymden kanske du vill följa med trädgårdsmästaren på visning i Linnés trädgård kl 12.30. Biljett förbokas.

Sötpotatis med svarta belugalinser

Skala och hacka 3 stora sötpotatisar i mindre bitar och rosta på en plåt i ugnen ca 25-30 minuter (i 225 grader). Koka 2 dl belugalinser enligt anvisning på förpackning. Lägg 1 påse spenat på ett fat, strö över linser, sötpotatis, 200 g fetaost och 1 dl hackade hasselnötter. Ringa över olivolja och balsamvinäger.