Tiden flyger. I kväll ska en 20-åring firas lite extra. Hans mamma minns det som i går, själv tycker han att det var urlänge sen han var en liten parvel som gillade snödrivor och varm choklad med vispgrädde.
Tanken svindlar. Om det gick så snabbt att driva upp en ung man, hur snabbt ska då inte resten av livet gå? Och är han 20 så måste ju jag vara snart ....60! Hjälp!
Andrev Walden skriver i DN om sin rädsla för att åldras i Sverige, där ungdomskulten är överskuggande. Och ja, han har rätt, är man över 65 slutar man gillas. I Sverige, till skillnad från USA, blir man inte statsminister vid 78. Jobbar man som flyttgubbe vid fyllda 70 är man unik.
Samtidigt måste en ung man som precis lämnat gymnasiet ha bra kontakter därute för att få jobb. Spannet för när man är i en "bra ålder" krymper.
Men nu ska vi inte deppa, utan fira! Och tvärtemot vad man skulle kunna förvänta sig efter att ha läst så här långt, känner jag mig inte gammal och trött, snarare sugen på att se vart resten av vägen leder.
Tre tips
1 Läs: "Gangsterparadiset" av Lasse Weirup, en faktabok om gängkriminaliteten i Sverige.
2 Lyssna: Håller du på att tappa motivationen? Lyssna av podden "Hälsa för ohälsosamma".
3 Se: "Familjen Bridgerton" på Netflix, obs bara för obotliga romantiker som gillar kostymfilm.
Snabba omeletten
Fräs en hackad gul lök, 15 skivade champinjoner, några skivor bacon i små delar och en pressad vitlöksklyfta. Krydda med chiliflakes och lite salt. Vispa ihop 2 ägg och 0,5 dl grädde. Häll över och låt stelna. Strö över riven parmesan och hackad persilja.