Jag har för en tid sedan nåtts av nyheten om att jag börjar bli tunnhårig. Det har kommit att bli en ganska stor sorg i mitt liv. Allt började med att jag såg några vimmelbilder där mitt huvud syns bakifrån. Där, mitt på skallen börjar ett kalhygge krypa fram. Det känns som att frisyren blivit utsatt för ett skogsbolag.
Mina vänner försöker lugna mig med att det bara syns i ett visst ljus och från vissa vinklar, men jag vet att de ljuger. Min far är frisör och har även han bekräftat att det nog allt börjar bli lite glest på skallen.
I min enfald har jag gått runt och trott att jag aldrig kommer att bli tunnhårig. Jag har liksom tagit kalufsen för given. Men när jag ser det gråa skimret från det nyduschade håret i spegeln så förstår jag att håret inte är för alltid. Jag kommer att behöva tänka om. En ny frisyr kommer så småningom att behöva bli aktuell. Att snagga av håret känns inte aktuellt. Kanske kommer jag behöva köpa en keps.
Att göra:
Gå på teaterföreställning av Charles Dickens klassiska "En julsaga". Första föreställningen går av stapeln ikväll klockan 19 men kan ses fram till den 23 december på Köttinspektionen i Uppsala.
Musikgruppen Kite spelar på Uppsala Konsert & Kongress ikväll klockan 19:30.
Att äta:
Wallenbergare, ca 4 portioner
Blanda 500 gram kalvfärs med 3 äggulor, 2 dl vispgrädde, salt och vitpeppar till en smet. Forma färsen till biffar och doppa dem i ströbröd. Låt de vila i några minuter innan du steker dem i smör på låg värme i cirka fem minuter på vardera sida. Servera med potatismos, brynt smör, ärtor och rårörda lingon.