Man blev ju som pånyttfödd när värmen och solen återvände! Och jag tänker på hur det måste varit förr, innan gore tex-skor, täckbrallor och elektricitet fanns. Vilka vårkänslor ska folk inte haft då?
Som min farmor Göta. Hon föddes 1918 i Västerbottens inland, i en niobarnsfamilj i en stuga med ett sovrum. Utan el. Jag kan knappt ens föreställa mig hur mörkt och kallt hennes vinterhalvår måste ha varit. Huvva, för att använda hennes vokabulär.
Farmors värld var på flera sätt en glimt av en annan tid. På lågstadiet gick jag ibland hem till henne efter skolan. I hennes och låtsasfarfars (som man sa) lägenhet var det så tjockt av cigarett- och piprök att man kunde klyva luften. Vid deras köksbord rullade jag cigaretter till farmor och lärde mig, efter att ha utlovats en tiokrona, Fader vår utantill. I dag hade väl något dylikt närmast varit grund för en orosanmälan till socialtjänsten. Men jag kommer ihåg det sköna lugnet i deras kök och hur spännande det var att ibland få smaka kokkaffe med getost i. Fader vår kan jag fortfarande. Och jag misstänker att jag än i dag kan rulla en hyfsad cigg.
Att göra
Rulla cigaretter. Nej, skämtar bara. Men på tal om sysslor som var vanligare förr kan jag tipsa om att brodera citat. Enklare än man tror och chans till roliga resultat – kanske att ge bort. Min syster Majas hembroderade julklapp till mig, "Du är lika söt som vanligt", är inramad i hallen därhemma och lyser upp min vardag.
Att äta
Cajsas strövargodis
Smält rejält med smör i en stekpanna. Häll i havregryn och socker. Stek under omrörning på mellanvärme tills det blivit ljusbrunt.