En gång i tiden hade jag svårt att välja pizza. Varje gång jag stod inför kassan och mannen bakom disken väntade otåligt tappade jag formen som en amöba. Det gick till den punkt att jag bestämde – aldrig mer. I fortsättningen skulle jag "bara göra det" – ja ni vet som sportmärket.
Det har lyckats över förväntan. Jag är aldrig brydd. Bara väljer. Ju mer okänt, desto bättre. Aha, blev det en pizza med köttfärs i dag! Kul! Capricciosa? Alltid bra val. Med sardeller?! Det gillade pappa!
Nu har jag flyttat och vill måla om. Jag kan inte välja färger. Pizza köper man ju då och då... men färgerna på väggarna! Och listerna? Taket? Golven!! Och så vill jag köpa ny klädsel till soffan. I affären fastnar jag för knallorange sammet. Hjärtat säger en sak, osäkerheten något annat. Jag blir imponerad av min vän den framgångsrike arkitekten. Undrar hur han gör. Hur bestämmer man sig?! Tankarna går till min erfarenhet med pizza. Men hur jag än vrider och vänder på mina färgprover, infinner sig aldrig känslan av lättnad vid tanken att "bara göra det!". Jag trodde att jag hade en lösning för livets val, men vad jag bedrog mig. Pizza-lösningen kanske trots allt bara gäller för pizza.
Maria Jansson är reporter och gillar färg.
Att göra:
1. Stina Wollter på Reginateatern, konsert.
2. Vävkurs i vadmal och filtade tyger. Fyrisgården.
Att äta:
Vegetarisk taco-röra
Fräs hackad gul lök och vitlök med spiskummin. Ha på lite timjan, paprikapulver, chili. Häll på förkokta borlotti-bönor med spad. Koka en stund. Mosa bönorna. Riv stark ost – typ parmesan eller Västerbottenost – och blanda i. Salta och peppra.