Häromhelgen drog jag igång ett omfattande rensningsprojekt. Koftor och blusar som inte sett dagens ljus på flera år hamnade i donationshögen och sparsamt använda bakformar och plåtburkar rensades ur köksskåpen.
Efter en heldags stökande och sorterande var lägenheten till slut återställd. På ytan syntes inte någon större skillnad sedan innan rensningen, men bakom skåpsluckor och i byrålådor märktes insatsen av desto mer. De efterföljande mornarna kom jag på mig själv med att stanna upp någon sekund extra framför garderoben, bara för att njuta av mina tröjtravar sorterade enligt färg.
För det är egentligen inte själva rensningen jag tycker bäst om. Det är resultatet. Men jag behöver fortfarande gå igenom processen för att kunna njuta av slutprodukten.
Det är av samma anledning jag inte har så mycket emot att stå för handdisken efter en större middag – att se diskberget minska tallrik för tallrik, gaffel för gaffel, ger en känsla av tillfredsställelse. Det blir inte riktigt samma sak om det aldrig skulle funnits något diskberg att övervinna från början.
Linnéa Kalnins är nyhetsreportern som gillar ordning efter oreda.
Att göra
Begrunda kontrasterna mellan konst och historia under konstveckan på Uppsala slott mellan kl 18-20.
One pot kyckling alfredo
Om man (mot förmodan?) inte gillar diskberg är denna disksnåla rätt perfekt. Fräs lök och vitlök i en kastrull. Tillsätt 3 dl vatten, 4 dl grädde, en kycklingbuljongtärning och 300 g pasta. Låt koka. När pastan är klar, rör i bladspenat, grillad kyckling och parmesan.