Glad blir man inte när man tar del av allt tråkigt som händer i världen just nu. Det är krig i vårt närområde, corona har precis tagit två år av våra liv och allting är pissdyrt.
Då blir det enkelt att drömma sig tillbaka mot forna tider.
I den halvbra filmen “Midnight in Paris” av Woody Allen är huvudkaraktären Gil just en sådan person som tror att livet var bättre förr. Han är besatt av Paris 1920-tal och i filmen blir han upphämtad i en bil som tar honom till den tiden. Han träffar och hänger med dåtidens kulturella och litterära profiler som makarna Fitzgerald, Ernest Hemingway och Gertrude Stein.
Gil träffar också Adriana, som precis som Gil drömmer sig tillbaka, men då till la Belle époque. De flyttas dit, men när de anländer träffar de personer som i stället drömmer sig tillbaka till renässansen.
Även fast det inte är så kul just nu vet jag inte vilken tid som skulle vara bättre. 1970-talet verkar ju roligt och avslappnat men då var det Vietnamkrig och man åt mat som flygande Jakob och ananas i falukorv. Eller så kanske man skulle levt kring förra sekelskiftet. Men då skulle jag ju inte ens haft någon rösträtt.
Att göra:
Aw-öppet hus på Uppsala Brygghus. Där kan man smaka deras olika öl och äta mat till. Klockan 15–22 i Uppsala Brygghus.
Att äta:
Citronpasta: Koka valfri pastasort. När pastan kokat klart, häll i vatten och blanda i 1-2 dl crème fraiche, citronsaften från en citron, buljongpulver och citronpeppar. Servera med bladspenat och stekt halloumi.