Jag var ute med en vän förra helgen och besökte några av Uppsalas vinylbutiker. Som vanligt spenderade jag alldeles för mycket pengar där. Pengar som borde gått till annat – förslagsvis mat och hyra. Men sak samma, vad vore livet utan musik?
Bland köpen fanns Dare! med The Human League. Det var först när jag kom hem som jag insåg att jag faktiskt redan ägde ett exemplar, aldrig spelat. Till saken hör att jag inte ens gillar The Human League, det råkar bara vara ett klassiskt album som man "ska ha". Nu har jag två. På tok för många. Don't you want me baby? Nej, egentligen inte.
Detta misslyckande till trots, känslan av att glida mellan backarna och bläddra bland skivorna i en välsorterad skivbutik är svårslagen. Att komma hem med en nyinköpt guldklimp, exempelvis Cat Stevens Teaser and the Firecat. Att höra det stämningsfulla spraket innan de första tonerna av The Wind dansar ut i rummet. Att belåtet konstatera att den, för en gångs skull, inte har några repor som får låtarna att hoppa. Jag spinner som en katt.
William Holmberg är reportern som lever på nudlar den här månaden, för musikens skull.
Att lyssna på: En skiva du själv valt ut från en skivbutik.
Nudlar med färs
Stek en grovt hackad röd- eller gullök i olja. Vrid upp värmen och släng i ett paket köttfärs. Hiva i lite hackad ingefära, vitlök och chili, anpassa mängderna efter tycke och smak. Släng i en på längden skivad morot och lite paprika. Har du koriander? Bra, hacka och ha i en halv kruka. Häll i nån skvätt soja, kläm i lite limesaft och koka ett nystan valfria nudlar.
Blanda allt och drick en iskall pilsner till.