"Barnen tvingas äta skivad Hulken" sa en mamma som jag intervjuade om skolmaten i denna tidning. Det handlade om gröna ärtbiffar.
Beskrivningen kastade mig tillbaka till min skolgång då det sociala styrde ätandet i matsalen minst lika mycket som hungern. På samma sätt som det fanns populära elever och töntar, fanns det populär mat och äcklig mat, oavsett vad man egentligen själv tyckte.
Det krävdes mycket status för att våga sörpla i sig av den tjocka ärtsoppan som de flesta andra slängde rakt i soporna för att sedan klaga över att det är snålt med tre pannkakor.
Jag tror att vi är många vuxna som skulle betala bra för att äta samma mat som vi då rynkade på näsan åt. Levergryta, torsk med mandeltäcke, lappskojs med inlagda rödbetor. Hur ska man då undvika att en ny generation barn börjar kritisera och slänga bort maten de får gratis och som människor kämpat för att laga på en stört låg budget?
Kanske är det dags att föräldrar slutar skicka med barnen frukt, mackor och pengar till bullar. Riktig hunger kan vara skillnaden mellan att vara "allergisk" mot fisk och att inte vara det.
Att göra:
"Alltid vara vi" på Uppsala stadsteater. Musikteater baserad på musik av Veronica Maggio och Oskar Linnros. Regi: Alexander Mørk-Eidem.
Hulkenbiffar:
Lägg 400 g kokta kikärter, 2 kokta potatisar, 100 g broccoli, 0,5 dl ströbröd, 3 msk maizena, 4 krm salt och 1 tsk timjan och 1 ägg i en matberedare. Mixa tills blandningen fortfarande har små bitar kvar. Forma till biffar och vänd dem i ströbröd. Stek biffarna på medelhög värme tills de blir ljusbruna.
Servera med rostade rotfrukter.