Jag cyklar. I ur och skur, oavsett väder och vind. Jag skulle gärna hävda att beslutet grundas i min otroliga klimatmedvetenhet, men det har nog mer att göra med att jag inte har tillgång till någon bil, och att det tar mycket längre tid att åka buss.
När jag ska till jobbet tar det 37 minuter från dörr till dörr om jag åker kollektivt, men att cykla tar bara 18 minuter på vägen dit. På vägen hem tar det nog i alla fall 25 minuter, då backarna som gett mig en tacksam skjuts i riktning mot redaktionen samma morgon nu istället utgör det brantaste av hinder mellan mig och min soffa.
Under de där hemfärderna, när jag stånkar och pustar och svetten lackar, är det så otroligt demoraliserande när en annan cyklist svischar förbi i hög fart. Dubbelvikt över mitt styre brukar jag sända en särskilt blängande blick i riktning mot de små batterilådor som sitter på pakethållaren, avundsjuk på dessa elcyklar. Jag klamrar mig fast vid tanken att jag skulle vara precis lika snabb om jag hade en elcykel.
Men så svischar nästa cyklist förbi mig i nästan samma tempo. På en helt ellös tvåhjuling. Utan ett enda batteri i sikte. Då inser jag att det nog inte är alla andra som har orättvisa fördelar. Det är jag som är långsam och otränad.
Linnéa Kalnins är reportern som trodde Uppland skulle vara platt.
Pasta pesto med tonfisk
Elcyklar går snabbt – det gör denna rätt också. Koka upp 0,5 dl crème fraîche. Blanda i en burk tonfisk och 2 msk pesto när det börjar puttra. Pressa i en vitlöksklyfta, salta och peppra. Vänd ner nykokt pasta, servera med parmesan.