Jag kollar ner på mina ben. De är helt oskadda. ”Mint condition”, som det brukar stå i Mercedesannonser på begagnatmarknaden. Inte ett skrubbsår, blåmärke eller sårskorpa syns till någonstans på hela kroppen. Vad är det som har hänt?
Som barn såg det annorlunda ut. Efter minsta lilla utomhusaktivitet var ben och armbågar i regel blåslagna och kyssta av både grus och asfalt, plåsterindustrin jublade. Sånt där händer mig inte längre.
Jag klämmer heller aldrig fingrarna i dörrar längre. Några av mina tydligaste minnen från barndomen innefattar korsdrag och oaktsamma händer på dörrkarmar. Det känns som att det hände flera gånger i veckan. Nu har det gått många år sedan jag upplevde den smärtan, men jag minns den mycket väl.
Jag har inte heller vrickat foten på länge. Inte bitit mig i tungan eller fått skräp i ögat. Faktum är att jag inte minns senast jag kände den där sortens smärta man så ofta kände som barn.
Missuppfatta mig inte, jag är oerhört tacksam för att jag lyckats komma undan på senare år. Men ibland kan jag sakna känslan av att klämma fingrarna i dörren på en gammal Volvo, känslan av att verkligen leva i nuet.
Att göra:
I dag börjar Uppsalaveckan! Gå ut och upplev staden med vänner och bekanta. Varför inte ta en picknick i Stadsträdgården?
Att äta:
Potatissallad till picknicken – klyfta potatisar och blanda i en bunke med majonnäs, kapris, hackad gräslök, en skvätt olivolja samt salt och peppar. Detta serverar du med färdiggrillad kyckling eller vad du än föredrar. Packa även ner melonskivor i picknickkorgen så håller du vätskebalansen i sommarvärmen.