Förmiddagslugnet har sänkt sig hemma hos familjen Ekblom denna varma julidag när vi träffas, och en stor lönn skuggar beskyddande vardagsrummet och balkongen. De tre pojkarna pysslar med sitt efetr att ha hälsat medan föräldrarna slår sig ner vid köksbordet. Sent kvällen innan kom familjen hem från Gotland efter en semestervecka strax söder om Visby.
– Vi har badat, letat fossiler och klättrat i raukar, säjer Robert, medan tvååringen lågmält pratar för sig själv där han sitter på golvet och grupperar små plastdjur.
Robert växte upp i Lidköping och fortfarande kan man svagt ana hans dialekt. Hans far undervisade i biologi/kemi och Robert fick redan från början ett intresse för biologi, vilket blev allt starkare under gymnasietiden. Han var även intresserad av bandy; fortfarande klappar hjärtat extra för Villa, även om han i dag är engagerad i mellansonens UNIK P07.
Anna växte upp i stadsdelen Krondiket i Falun, och någon enstaka gång framträder hennes dalmål. Hon tyckte kemi var det roligaste ämnet så direkt efter gymnasiet sökte hon naturvetarprogrammet i Uppsala.
– Planen var att inte stanna kvar i Falun. Uppsala låg på lämpligt avstånd, säjer Anna som ägnade fritiden åt aerobics och kompisar. Båda anlände till stan hösten 1995 för att läsa kemi, och blev redan under första terminen ett par. De läste samma kurser men i lite olika ordning.
– Det var helt idealiskt. Vi lånade varandras böcker och hjälptes åt att tipsa varandra, minns de.
Båda läste kemi och biologi, och doktorerade med ett par års mellanrum: hon 2006 i genetik/patologi inom cancerforskning vid medicinska fakulteten, han 2004 i populationsbiologi på naturvetenskapliga fakulteten. Som doktorand jobbade han med den rödlistade dubbelbeckasinen. Anna valde att inte forska vidare utan utbildade sig till lärare i biologi och naturkunskap.
– Jag fortsatte inte, dels för att det var slitigt, men mest för att när jag kände efter så tyckte jag att det var roligare att coacha och handleda studenter än att forska själv. Regelrätt undervisning, det gillar jag, säjer hon med eftertryck.
De spenderade sedan ett år i norra England där Robert gjorde sin postdoc vid University of Sheffield medan Anna var volontär på äldste sonens skola.
– Han började som 4,5-åring, och intressant få inblick i ett helt annat, mer disciplinerat skolsystem där barnen tilltalade lärarna med ”mrs” eller ”mr”.
I Sheffield forskade Robert på dna-sekvenser hos zebrafinkar; med tiden hade hans fokus på genetik blivit allt starkare.
– Zebrafinkar är fågelvärldens labråttor, förklarar Robert som i tjänsten får rika möjligheter att skåda fågel genom att undervisa på universitets fortsättningskurs i faunistik.
2010 återvände de till stan. Anna undervisade på Thorén Business School, Robert forskade vidare på ett repatrieringsbidrag. Han har ocskå jobbat med fågelinventering för länsstyrelsen i Jämtland, buren av en lidelse för att sprida intresse för fågelinventering.
– Jag drog igång en universitetskurs i inventeringsmetodik som lockade både studenter och fågelskådare, säjer Robert som även jobbat för Sveriges ornitologiska förening (numera Birdlife Sverige) med fågelskydd och fågelinventeringar. Just nu är han sysselsatt med forskning i ett projekt vid Evolutionsbiologiskt centrum kring genetik hos skandinaviska järvar. Anna undervisar sedan 2010i biologi och naturkunskap på Katedralskolan i biologi.
– Som lärare brukar man ju vara den person som först går in i byggnaden och sist lämnar den, men så är det inte på Katte. Där är alltid liv och rörelse och mycket aktiviteter utanför skoltid.
Fritiden tillbringar de gärna i naturen, särskilt vid sommarstugan i Husby-Långhundra. Nu väntar ytterligare familjesemester där, samt ett bröllop uppe i Glamsarvet i Dalarna.