– Några år var det riktigt rörigt här hemma, folk sprang omkring och skulle spela in och föräldrar kom med barn, minns Gunilla Lundvik.
Det var många unga, orutinerade band och artister som inte hade råd att anlita en större studio som kom till familjen Lundviks hem. En som spelade in sin första skiva i Studio Pärla är Uppsalamusikern Kent Wennman.
– Han var bara 16 år när han kom hit första gången med gitarren på ryggen, berättar Gunilla Lundvik.
Gunillas man Pär är musikintresserad, han sjöng och spelade gitarr så för skojs skull spelade de in en skiva i hemmet.
– Vi släpade in trumset och gitarrer, säger Gunilla.
Det var så det hela började. För att få bättre ljudkvalitet gjordes ett av rummen om till studio och väggarna kläddes med äggkartonger för att få bättre ljudisolering. Så småningom bestämde de sig för att bygga ut huset och göra en riktig studio. Gunilla skötte det administrativa som bokföring, bokningar och beställning av skivor.
– Jag hade samtidigt hushållet och tre barn att sköta, så man fick jobba på kvällarna.
Tidigare hade Gunilla arbetat som kanslist på gatukontoret i Uppsala men bestämde sig efter tredje barnet att vara hemmafru under några år. 1985 blev hon kommunal dagmamma och därpå följde några intensiva år. Om dagarna var huset fullt av de kommunala dagbarnen och om kvällarna kom musiker för att spela in i studion.
– I den miljön har barnen vuxit upp, men de tyckte mest det var roligt.
Tanken var att familjen skulle satsa mer på studion, men med tre barn att försörja och en osäker bransch att kasta sig in i blev det aldrig av. I slutet av 80-talet, efter ungefär tio år, började mycket nytt hända inom inspelningsbranschen och studioutrustningen behövde uppdateras. Då valde makarna att lägga ner studion.
Gunilla Lundvik är ursprungligen från Ronneby, men familjen flyttade tidigt till Torsåker i Gästrikland där pappan fick jobb som jägmästare på en skogsbruksskola.
– Vi var ute mycket i skog och mark. Det har följt med hela tiden, känslan för naturen.
Som pensionär ägnar hon en del tid åt att plocka medicinalväxter och örter för eget bruk, ett intresse som även Gunillas mamma hade. Hon plockar bland annat blåbärsblad som är antiinflammatoriska och bra till mycket.
När Gunilla var 13 år flyttade de in till Gävle. Efter några år började hon på Högre allmänna läroverket där, det var skrämmande för en flicka som kom från landet. Under tiden på läroverket träffade hon maken Pär som också gick där. Till Uppsala kom hon för att studera. Hon läste många olika kurser inom flera ämnesområden, bland annat engelska, psykologi och konsthistoria.
– En väldigt konstig kombination, det är ingenting man söker jobb på.
Därför gick hon en ettårig sekreterarutbildning och fick därefter jobbet som kanslist på Uppsala kommun. Att hon sedan blev dagmamma var inte direkt planerat.
– Först tänkte jag att jag bara skulle hoppa på det under några år, men det var så roligt att jag bara fortsatte.
Som dagmamma jobbade hon i 26 år, fram till pensionen. Sammanlagt har hon tagit hand om ett hundratal barn. Ett roligt minne är när barnen fick hitta på en saga, klä ut sig och sedan spela upp sagan medan Gunilla filmade med den nya videokameran. Många av barnen stannade kvar länge hos Gunilla, från att de var ett år tills det var dags att börja förskola. Några av dem har hon fortfarande kontakt med.
– En av dem bor härute, nu är han vuxen och har egna barn.