Vi träffas på Newmaninstitutet, den katolska högskolan för teologi, filosofi och kultur, där han undervisar i teologi. Fredrik har lovat att visa mig det hesselgrenska tabernaklet, och på väg till hans arbetsrum stannar vi till vid det märkliga snideriarbetet.
Fredrik växte upp i en svenskkyrklig familj i en Stockholmsförort, men det skulle dröja innan han tog intryck av religion. Han spelade elbas i en hårdrockgrupp, och i övrigt var det fotboll som gällde. Under tonåren var Fredrik vänstermittfältare i Hammarbys pojkar 67 i ungdomsallsvenskan, och spelade tills han var 20.
– Tiden i Bajens ungdomslag har präglat mig mycket och jag är oerhört tacksam för den, säger Fredrik (som fortfarande har säsongskort till Hammarbys matcher, och vars arbetsrum pryds av Atletico Sportivo Romas rödgula vimpel med varginnan och de diande tvillingarna Romulus och Remus. Flera av medspelarena i Bajen tog sedan klivet upp i allsvenskan. Hans egen karriär fick en helt annan vändning – och livet blev en andlig och kulturell resa.
Som barn gick han i kindergarten i Queens, New York City. Fredriks bäste vän var svart, men hans hudfärg reflekterade han aldrig över.
– Här lades en multikulturell grund.
Efter studenten gick han ekonomlinjen vid Stockholms universitet, fast saknade redan första terminen något ”mänskligt” i utbildningen: humaniora/psykologi/beteendevetenskap. Han strävade dock på, fördjupade sig i marknadsföring och arbetade på annonsbyrå.
– Det var inget helgjutet val. Jag kände att det livet inte var tillräckligt.
Genom vänner fick han kontakt med katolska kyrkan och gick filosofikurser i S:ta Eugenia församling i Stockholm. Hans tro fördjupades alltmer, genom kurserna och kontakterna med jesuiterna.
– Det vidgade mina vyer och fick mig att brottas med de stora livsfrågorna. Dessutom kände jag mig hemma både i församlingen och i den världsvida katolska kyrkan, säger Fredrik som konverterade som 25-åring.
Någon tid senare uppfattade han ett personligt tilltal från Gud:
– Han kallade mig till jesuitorden, till att bli jesuitpater. Det var en otroligt omtumlande upplevelse, som nu fick koordinaterna på livskartan helt förändrade.
– Kallelsen var helt uppenbar, omöjlig att betvivla.
Nu följde månader av reflektion och ”andlig urskiljning” innan han reste till Nürnberg för introduktionen till ordenslivet (novitiatet). Vännernas reaktioner spände över ett vitt spektrum – Fredriks livsval gjorde att de inte längre kunde umgås på samma sätt.
– En del var bejakande och tyckte det var starkt att följa sin övertygelse. Andra ansåg att det var främmande att gå in i något så pass annorlunda.
Hans kallelse har varit en resa genom olika internationella miljöer som alla fascinerat honom: filosofistudier i München, praktik bland fattiga i Mexiko och teologistudier i London, då han bodde i multikulturella Brixton. Avhandlingen om Ignatius andliga övningar skrev han vid University of Oxford. Just Oxford talar han om med särskild värme:
– Där kan det som här hemma oftast uppfattas som motsatser förenas: historia och nutid, tro och vetande, humaniora och effektivitet, säger Fredrik som i dag utgör en del av ”det intellektuella apostolatet”.
– Jag är utsänd som apostel i centrala stan.
Han kombinerar olika roller: redaktör för Signums hemsida, studentpräst och undervisar här på Newmaninstitutet.
Just nu är Fredrik dessutom lyckligt upptagen med en bok om syriske 500-talsteologen/mystikern Dionysios Areopagita som kommer i höst (Tord Fornberg översätter från grekiska).
– Också det är ett möte med en främmande kultur, fast från det förflutna. Dionysios har ett fascinerande, annorlunda tankesätt med poetiska, paradoxala passager om vem Gud är.