Han har varit präst i Uppsala domkyrka i över 17 år.
När tidningen träffar jubilaren tar han emot på sitt kontor en trappa upp mitt i domkyrkan.
För dagen mår han utmärkt och är till freds med livet i största allmänhet.
– Med tre små barn var det en intensiv tid för några år sedan, men nu är de i princip självgående och då kan man hitta tillbaka till det jag själv tycker är roligt att göra. Nu i somras köpte jag mig till exempel en ny synt för första gången på 25 år, säger Jonas Lindberg.
Hur kommer det sig att du gillar synt?
– I min ungdom var jag sångare i ett syntband som hette Aniara (efter Harry Martinsons epos). Depeche Mode var den stora favoriten, så vi var väl lite inspirerade av dem musikaliskt.
Hur gick det för bandet?
– Vi skrev låtar, repade och spelade till slut in en demo, men den tog så mycket kraft att vi gick skilda vägar när den väl var inspelad.
Det blev med andra ord ingen karriär inom syntmusiken för Jonas Lindberg – och det tackar nog många besökare i Uppsala domkyrka för.
Men att han skulle bli präst var inte alldeles självklart under uppväxten i Helsingborg.
– Jag fick ett engagemang i kyrkan i samband med min konfirmation, men på den tiden var jag inställd på att bli ekonom och hålla på med aktier. I samband med en gudstjänst när jag gick i tvåan på gymnasiet så upplevde jag att Gud talade till mig inombords, att det var präst som jag skulle bli. Det kändes obehagligt eftersom det inte var något som jag kände för, och jag gillade inte att tala inför folk på den tiden, säger jubilaren.
Ett halvår senare upplevde Lindberg på nytt en sorts liknande kallelse på en gudstjänst.
– Då kände jag mig fortfarande tveksam, men jag landade i att om Gud ville det borde jag prova det i alla fall. Så i trean gjorde jag praktik som präst och det var jätteroligt och bra, och på den vägen är det.
Senare utbildade sig Jonas Lindberg till präst i Uppsala – där han har blivit kvar.
Att vara präst innebär inte bara att ha hand om dop, vigslar, gudstjänster och begravningar.
– Det kan se väldigt olika ut från dag till dag, vilket är något som gör jobbet roligt. Det är ett väldigt varierat arbete. En del av oss besöker förskolor och en del har visningar av kyrkan. Sedan går mycket tid åt att förbereda saker. Jag är ju även enhetschef, och att arbetsleda tar också tid, säger Jonas Lindberg.
Hur ska en bra präst vara enligt dig?
– Jag tror att klokhet är en viktig egenskap, och att vara genomtänkt, ödmjuk och lyssnande. Jag tror även att det är viktigt att vara en människa som är lyhörd för sin omgivning och som har en levande personlig relation till Gud.
En söndagsförmiddag kommer vanligtvis runt 200 personer till gudstjänsten i Uppsala domkyrka.
– Det är ändå ett hyfsat antal. Julnattsmässan, när det är flest människor här för året, får vi in runt 2 200 personer, fortsätter Lindberg.
Hur ser du på besöksutvecklingen?
– Jag tittade på gudstjänststatistiken för några år sedan, och sedan 2000 är den i princip konstant. Det finns en bild av att det är färre som går i Sverige, och det gör det på många håll, men här har det legat på samma nivå ett bra tag.
Hur kommer det sig?
– Den tråkiga förklaringen är väl att Uppsala är en växande stad, och att det fylls på med folk. Sedan hoppas jag att människor tycker att vi är fortsatt relevanta också.
Utöver prästskapet har Jonas Lindberg även skrivit ett flertal ledar- och debattartiklar genom åren – samt gett ut flera böcker.
Just nu är han aktuell med boken ”Sju steg i kristen tro”.
– Det är en konfirmandbok för vuxna som har fått mycket positiv uppmärksamhet. Från början har jag skrivit direkt till den vuxenkonfirmandgrupp som jag har här i Uppsala sedan några år tillbaka.
Hur ser du på framtiden yrkesmässigt?
– Jag skulle ändå tro att jag fortsätter att jobba som präst. När man är yngre känns det i teorin som att alla vägar är öppna. Sedan när man har jobbat ett tag, som nu, så skulle jag få börja på nytt om jag skulle byta bana.