Som programledare för ”Plus” var Sverker Olofsson med och formade konsumentjournalistiken i tv. Han har till och med bidragit till ett nyord – ”sverka” som betyder ”klaga på en nyinköpt vara man anser vara dålig”.
Men själva kärnan i programmet var att ta de små människornas parti. Helst skulle de drabbade ha sista ordet. Till sin hjälp hade de Sverker som allt som oftast såg till att rättvisa skipades. De allra värsta bovarna hamnade i soptunnan.
Ett program som han minns väl handlade om en utvecklingsstörd kille som blivit lurad på sina pengar av ett företag som sålde kopior av idrottspokaler. Ett annat handlade om en mamma som inte fick ut försäkringspengar när hennes lille pojke blivit sjuk. I båda fallen gav motparten med sig efter att ”Plus”-redaktionen ryckt ut.
– Många gånger har de här människorna som råkar illa ut inte juridiskt rätt. Men i journalistiken kan man lägga på ytterligare en dimension som har med moral och etik att göra. Då blir pressen för hård för de där otäckingarna så de backar.
Men det var inte givet att Sverker Olofsson skulle bli journalist. Däremot har han alltid haft en stark rättvisekänsla. I hela sitt liv har han varit troget sitt Vännäsby. Här föddes han och växte upp. Familjen hade det knapert, men livet var gott ändå. Mamma jobbade på Brattby sjukhem och pappa på skofabriken. När den lades ned blev han grovarbetare på kraftverksbyggen.
Pappan var också politiskt engagerad i Socialdemokraterna och var med och bildade en fackförening. I byn var arbetarrörelsen stark, men här fanns också en engagerad borgerlig rörelse.
– Vännäsby var ganska polariserat då, mycket vänskap men också mycket politik. Man fick lära sig att argumentera.
Som ung drömde Sverker om att bli lärare. Efter studierna i Umeå fick han också jobb på en skola i Dorotea. I samma veva fick han kontakt med journalisten Siewert Öholm som undrade om han inte ville börja på radion och ha koll på vad som hände i Vännäs kommun.
– Det sa jag naturligtvis ja till. Mitt första inslag handlade om planerna man hade på att bygga ett högriskfängelse i Vännäs, i Pengforstrakten. Men den idén dog direkt så det blev inget.
Först i mitten av 1980-talet gick han över till Sveriges Television och fick jobbet som programledare för det då nystartade ”Plus”. 2010, efter 23 år, lämnade Sverker Olofsson tv och pensionerade sig. Samtidigt startade han bolag och började ta mindre uppdrag. Emellanåt leder han ”Ring P1”, knäcker extra som konferencier eller skriver krönikor.
En fråga som ligger nära hjärtat är skillnaden i standard och välfärd mellan tätorterna och övriga landet. Som att man lägger ned förlossningen i Sollefteå, som ju är en stad, och låter gravida föda på E4:an. En annan är hur man i media ofta framställer Norrland.
– Vi som bor här uppe vet att om vi ska göra ett reportage för ”Rapport” är det mycket lättare att få med det i sändning om det råkar springa förbi en ren i bakgrunden. Helst ska det handla om en farbror i skogen med en skinnmössa och snus i mungipan. Det är som att det inte finns unga, snygga, alerta lärare i 35-årsåldern även här.
Han påpekar att arbetet på SVT var en av de stora lyckorna i hans liv. Men i samband med att han slutade insåg han att det fanns en fördel – att få ha en egen åsikt och uttrycka den som han vill.
– Jag tycker att det är roligt att vara igång. Det är svårt när man varit mycket i offentligheten och haft mycket uppmärksamhet att bara sätta sig i skuggan. Det skulle vara tungt. Jag vill vara mitt i. (TT)