Han lever tillfälligt i ett tregenerationershushåll, och i trädgården där hans egna barn en gång lekte rumsterar nu barnbarnen.
Han växte upp i ett villaområde i Härnösand med två bröder. Hans pappa drev calles Sport, där Ulf hade stadigt sommarjobb som springsjas.
– Det största jag körde med min trehjuling var sparkar.
Som gymnasist fick han ett extrajobb på Västernorrlands Allehanda genom en släkting.
– Min farbror var frisör, men stängde salongen och blev journalist där, säger Ulf, som fick börja på tidningens korrekturavdelning. Snart började han också skriva, och har fortfarande kvar en pärm med klipp.
Till Uppsala kom han 1961 för att göra värnplikten på S1. Den byggnad han låg förlagd i återser han i dag regelbundet för där håller hans tandhygienist till. Efter att ha läst matematik vid universitetet grep han sig an statistik. Ulf fortsatte sedan som assistent och lärare på institutionen, och 1978 disputerade han. Avhandlingen handlade om statistiska modeller med data för svaga skaltyper (frågor som "instämmer/instämmer inte"). Han lämnade sedan universitet för en tjänst som förste konsulent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, där han blev universitetslektor och docent i statistik. I perioder har han även varit studierektor och prefekt. I början av 80-talet förändrades livet, då SCB erbjöd honom jobb i Somalia. Efter en tids funderade flyttade han till huvudstaden Mogadishu med fru och barn (i mellanstadieåldern).
– Det var ett väldigt konkret projekt. Världsbanken ville få fram vanlig, officiell statistik. Jag sysslade med jordbruksstatistik och gjorde beräkningar av hur mycket mat som fanns i landet, säger Ulf som även var ute i fält och gjorde provrutor. På den tiden var Somalia ett fridsamt land där han tryggt kunde åka de små lokalbussarna,
– Ingen skulle drömma om att göra det i dag.
Inte mycket är kvar av det han uträttade i Somalia.
– Det är trist att veta att av det jag lyckades bygga upp av administrativ skicklighet i landet finns bara en enda ljuspunkt kvar – en ung somalisk doktorand i jordbruk, som jag hjälpte med statistiska analyser. Så fort han var klar flydde han, men vi har hållit kontakt.
Familjen återvände 1985. Några år senare var det dags för ett nytt Afrikaäventyr: Tanzania. Och nu ser Ulf gladare ut.
– Vad jag än gjorde där så är det fortfarande kvar – och bättre än då.
Eftersom han kunde programmera fick han i uppdrag att ställa samman en statsbudget på detaljnivå, till och med hur mycket skrivpapper varje skola skulle ha.
Det blev totalt åtta år i Afrika, en tid som inte minst präglat hans barn. Åter i Uppsala fortsatte han vid SLU.
– Men jag tyckte att det var då fan att jag inte blivit professor, så jag ansökte om att blir befordrad på min befintliga tjänst. Det kunde man på den tiden, säger Ulf som 2008 fick professors namn. Under senare år har han samarbetat med baltiska kolleger, vilket resulterat i sex gemensamma konferenser. Ulf har publicerat boken Generalized Linear Models, två grundläggande läroböcker på svenska, tre på estniska/litauiska med kolleger därifrån. Han arbetar fortfarande två dagar i veckan med egen forskning och handledning av studenter.
– Jag gör statistik i deras uppsatser. På så sätt blir jag medförfattare. Jag har aldrig publicerat så många uppsatser som efter pensioneringen, säger han belåtet.
Bridgen kom in i hans liv redan som barn, när ordinarie spelare i pappas bridgegäng var borta.
– Då fick jag rycka in. På den tiden var jag inte så duktig, säger Ulf, som förutom Uppsalabridgen tillhör ett gäng som spelar varje onsdag under säsong.
– Vi är 16 på mejllistan och har spelat i över 25 år.
Han tror att kopplingen bridge/statistik inte är en slump.
– Bridge handlar om sannolikhet och bedömningar, just vad statistiker sysslar med.