Anne Ramberg är advokaten som för 17 år sedan blev landets första kvinnliga generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund.
– Det var fantastiskt kul, jag har världens roligaste jobb! Jag har svårt att vara åskådare, när något engagerar mig vill jag påverka. Det är roligt att gå till jobbet varje dag, säger hon.
När hon talar om advokaters och domares oberoende som det främsta skyddet mot korruption i samhället, råder inget tvivel om vad hon går i gång på. Därutöver innehåller arbetet många tilltalande moment:
– Att träffa många människor, lära sig nytt, skriva – det är saker som jag tycker är hemskt kul. Ingen dag är den andra lik. Och är man envis kan man påverka även lagstiftningen.
Så du är envis?
– De närmaste tycker att jag är väldigt envis, även mina arbetskamrater. Men det är inte så att jag inte kan ändra mig. Ibland kan jag vara impulsiv och då går det fort, men då kan jag ändra mig. Man ska inte vara för ängslig för att vara impulsiv.
Envishet, och inte minst uthållighet, behövs för att klara jobbets utmaningar. Nämligen dels att avvärja det ständiga hotet mot advokaternas oberoende. Dels att hantera svåra avvägningar, exempelvis om brottsbekämpning eller individens integritetsskydd ska väga tyngst.
– Tyvärr lever vi i ett samhälle som har blivit alltmer säkerhetsfokuserat. Rädsla är en dålig rådgivare.
För att klara jobbets svårigheter behöver hon lämna sin bekvämlighetszon och utmana sig själv, framhåller hon.
– Man måste våga misslyckas och inte vara så prestigebunden. Jag har gjort många misstag men försöker att lägga dem bakom mig och titta framåt. Om man inte vågar misslyckas kan man missa framgångens kittlande tillfredsställelse.
Samtidigt vill hon för allt i världen inte kallas modig.
– Jag känner mig absolut inte som en modig person, men jag har ett behov av att vara uppriktig. Med min kompass och mitt engagemang står jag för samfundets frågor, oavsett tonläget därute. Jag önskar att människor skulle våga vara mer uppriktiga och inte fega. Feghet är något som jag faktiskt föraktar, en obehaglig egenskap. Att vara åskådare och inte ingripa när människor utsätts för övergrepp är som att vara en förövare.
Hennes uppriktighet och debattlusta fanns redan under uppväxten, som mittenbarn med fyra bröder i en högborgerlig familj med starka humanistiska värderingar på Östermalm i Stockholm. Mamma var jurist och pappa kommendörkapten.
– Jag var väldigt besvärlig och sa min mening i diskussionerna i skolan.
Med så många syskon drömde hon om en egen stor familj på landet. Så blev det inte. I stället gick hon i moderns fotspår och utvecklade en stor fascination för juridikens roll som “ramen för hela vårt samhällsbygge”. Hon blev advokat och som 32-åring och småbarnsmamma lämnade hon trygghetszonen som anställd och startade en egen advokatbyrå.
På den vägen är det, och nu är det Advokatsamfundet som utgör en stor del av tillvaron.
– Jag skiljer inte på jobb och fritid. Att vara generalsekreterare är mitt sätt att leva, jag tänker på och lever ständigt i mitt arbete. Det är inte helt oproblematiskt, eftersom jag slutar om två år. Det gäller att inte alltför stor del av identiteten är förknippad med yrket, så att jag inte känner mig avklädd då, säger Anne Ramberg.
Det reder sig nog, ty det finns ett antal fritidsintressen att fylla tomhålet med: grönsaksodling, skidåkning och inte minst en hund. (TT)