När UNT träffar honom har han fullt upp på gården, som ligger utanför Vattholma. Utöver daglig skötsel har han och hustrun ett antal hästar att ta hand om.
– Just nu så har vi dragit in vatten och avlopp till en stuga här på gården där vi bygger ett badrum, säger Tommy Bringholm.
Officiellt gick han i pension 1 juli, men redan 25 maj gjorde Bringholm sin sista arbetsdag som pensionerad polismästare och kanslichef för Region Mitt med stationering i Uppsala.
– Det var lite konstigt att gå ifrån jobbet, det måste jag säga. Det blev så tydligt den dagen när man tog kartongen med sig hem, fortsätter han.
Men helt färdigjobbat är det inte. Tommy Bringholm är en av kandidaterna till ett uppdrag som valobservatör i Zimbabwes president- och parlamentsval i slutet av juli, men i skrivande stund är inte slutligt beslut fattat.
– Det handlar om att säkerställa och observera att den som får rösta gör det utan att bli påverkad av någon annan. Alltifrån att kvinnan i ett äktenskap röstar utan att mannen gör det åt henne, till att det inte är något otillbörlig påverkan kring vallokal eller en hotfull situation med mera.
Det här är något som Bringholm tidigare har gjort, bland annat i Sydafrika, Bosnien, Serbien, Makedonien, Kroatien, Nigeria, Kambodja och Georgien.
Valet i Zimbabwe blir det första efter att den mångårige diktatorn Robert Mugabe lämnat sin post.
– Jag tror att det behövs fria val för att stabilisera ekonomin, att man lyssnar på vad folk säger och att det blir rimligt demokratiskt. Men att lyfta in våra västerländska idéer i ett utvecklingsland och säga att det som tog oss flera hundra år och få dem att göra det på några år, det tror jag inte är realistiskt, men deras process kan i alla fall gå fortare än vår. Och de kan lära sig av våra misstag.
Är det här något som du kommer att fortsätta med som pensionär?
– Ja, det tror jag.
Tommy Bringholm föddes i Luleå och växte upp både i Stockholm och i Mora. 1975 flyttade han till Uppsala efter examen på polishögskolan i Helenelund utanför Stockholm.
– Jag träffade Ing-Marie (hustrun) och hon kommer härifrån, och på den vägen är det.
Under sina nära 44 år som polis har han haft en massa olika roller – inklusive en hel del tjänstgöring utomlands där han bland annat drivit ett projekt om polisutbildning i Sydafrika. Han har också i samverkan med sydafrikansk polis lett ett arbete med att bygga upp en trovärdig polis i Rwanda.
Bland det han har gjort i Uppsala kan nämnas att han var närpolischef i Gottsunda på 1990-talet.
– Det var stökigt då också, men på ett annat sätt. Nu är inte Uppsala och Gottsunda värre än många andra ställen i landet, men det ursäktar ju inte att det är besvärande det som sker där just nu. Jag tycker att det är oroande att många unga människor inte förstår vad det är som de ställer till med för sig själva.
– Tillgången på vapen har gjort att man får andra verktyg nu än tidigare, och när man använder dem så tror jag inte att de förstår vad det får för konsekvenser.
Varför har det blivit en sådan utveckling?
– Det är en bra fråga, som jag inte kan ge ett rakt svar på. Jag tror att det finns en mängd samverkande faktorer. Och det handlar inte bara om vårt samhälle, utan stora delar av västvärlden som går igenom liknande saker. Sedan inträffar det geografiskt olika beroende på olika saker som tillgång på vapen efter oroshärdar med mera.
Genom åren har Bringholm samlat på sig mängder av historier genom polisyrket. Som från mordet i Knutby 2004 och kvällen när Olof Palme mördades 1986.
– Jag jobbade på krimjouren i Uppsala vid tidpunkten när Palme mördades. Jag minns precis vad jag gjorde då. Vakthavande befäl kom in och avbröt ett förhör jag höll och berättade under natten. Det märkliga just då var att en av tolkarna var bekant med en av Palmes söner, så det blev väldigt traumatiskt.
Hur ser du på mordfallet, kommer det att bli en lösning?
– Det har jag ingen uppfattning om. Jag upplever att det har blivit för mycket sensationsskapande just nu där många försöker hitta historier som är sensationella.
Det mest minnesvärda han tar med sig från poliskarriären är annars händelser som inte alltid får rubriker i tidningarna.
– För mig är det inte det där spektakulära som har fastnat, utan det är mer vardagliga saker som familjer som haft inbrott och blivit av med släktklenoder som vi har hittat och löst gåtan. Eller den försvunna människan som ställer till ett trauma för familjen och som vi senare hittar. Det är det jag kommer ihåg, det andra kan man läsa om i tidningen.
Du har inget gammalt fall som fortfarande gnager?
– Nej, inget sånt speciellt. Det kan jag inte säga.
Hade du som ung i dag valt samma yrke?
– Ja, om jag skulle välja ett nytt jobb i dag så skulle jag välja att bli polis igen. Det är ett fantastiskt jobb, och jag kan inte tänka mig något bättre. Det är ett brett spektrum av arbetsuppgifter, och som polis kan du välja alla möjliga vägar.