En högsommardag mitt i naturen, nära skogen och med jaktmarken bokstavligen runt hörnet bor den tidigare polisinspektören Håkan Jidetorp. Mellan hans fötter sover jaktkompisen, tvååriga blandrashunden Berit.
På bordet ligger en dagstidning med en rubrik som berättar om slitna och mentalt nedkörda poliser. Var det lika illa på din tid, Håkan?
– Svårt för mig att jämföra, men allt var verkligen inte bättre förr. Snarare var det så att vi inte pratade om problemen; varken om känslor eller om vår arbetssituation. För oss var det kort sagt ett jobb som behövde göras. Och det gjorde vi.
43 år som polis, varav ungefär hälften i Enköping – vilka är dina bästa minnen?
– Bland dem finns absolut åren på 90-talet när vi hade tre närpolisstationer, rena filialer, enbart i Enköping plus en i Örsundsbro. Innan jag blev chef för gruppen hann jag jobba något år i Romberga, nära ungdomarna med en kontakt som antagligen ses som overklig idag.
En händelse vill Håkan Jidetorp minnas alldeles speciellt:
– En grabb som var en riktig strulpelle, skulle på socialen göra en teckning av de personer som var mest betydelsefulla för honom, och som han litade mest på. Han ritade två poliser. Det ena var jag och den andra min kollega Pia Byhlin.
Polisens filial låg på våningen ovanför fritidsgården i Romberga. 1996 bildades länsmyndigheten och närpolisverksamheten i den här formen lades ner.
– Idag har jag förstått att det byggs upp ett nytt system med lokala områdespoliser. Bra idé, men det är också 20 förlorade år…
Kollegorna minns Håkan Jidetorp som mannen bakom den väl fungerande Brottsofferjouren i Enköping.
– Jag är verkligen stolt över de mer än tjugo år som det blev också i det frivilliga sammanhanget. 1995 var det till att börja med ett tjänsteuppdrag för min del. Jag hade just fått en ny tjänst som chef för närpolisverksamheten, där också information ingick tillsammans med uppdraget att starta en brottsofferjour.
Jidetorp berättar om sina tankar inför den tredje delen av uppdraget, att ge offren stöd och hjälp:
– Som polis var jag van vid att beivra och utreda bort. Första tanken var att det där med brottsoffer får väl någon annan ta hand om.
Men hans fundering blev kort:
– Sedan mindes jag min egen reaktion när jag mött drabbade i tjänsten. Inte enbart vid misshandel och andra svåra våldsbrott, utan också det traumatiska i att någon brutit sig in i ditt hem, rotat bland dina minnen och tagit med sig av dina personliga saker.
Uppstarten och åren med Brottsofferjouren tycks vara bland det som Håkan Jidetorp är mest stolt över i sin yrkeskarriär:
– I dag fungerar jouren alldeles utmärkt också utan min hjälp. Jag fick förmånen att tillsammans med andra intresserade bygga upp en stabil och fungerande verksamhet, och det känns riktigt, riktigt bra.
I dag upptar jakt en hel del av Håkan Jidetorps tid. Redan i ungdomsåren var ridsport bland favoriterna. Det intresset fick en fortsättning som beriden kavallerist på K 4 i Umeå under värnplikten, och senare i bland annat Enköpings Ridklubb.
– Det är väl några årtionden sedan jag red regelbundet. I fjol sommar var jag dock på turridning med dotter och dotterdotter, vilket vi kommer att göra på nytt om några veckor.
Bara ytterligare en detalj; som polisens kontaktperson med media var Håkan Jidetorp känd som en rätt frispråkig typ. Ton tar han fortfarande – nu i Veckholms manskör. Som bas.