När Birgitta Dahl ska beskriva sig själv med några få ord använder hon gärna det egna engelska favorituttrycket ”patient and passion”, vilket på svenska blir ungefär ”tålamod och lidelse”.
– Uttrycket beskriver mig som person, och för att vara en bra politiker krävs de egenskaperna, säger Birgitta Dahl som trots ett liv i maktens korridorer inte lagt sig till med några divalater.
– Jag är ungefär densamma i dag som jag alltid har varit. Barn och barnbarn är viktigast, och fortfarande är bokläsning, handarbete och pyssel i trädgården mina favoritsysselsättningar, säger hon.
Vi sitter vid hennes och maken Enn Kokks köksbord i sommarhuset i Öregrund medan ett lätt regn knackar mot vindrutan utanför det spröjsade köksfönstret. Huset har paret haft sedan 1969, och där bor de mellan april och oktober. Vinterhalvåret tillbringar de i lägenheten i Uppsala.
– Jag är glad över det liv jag haft, och över det liv jag lever. Efter en stor hjärtoperation för fem år sedan tar jag det numera ganska lugnt, även om jag är ute och föreläser ibland, säger hon leende.
Munnen får snabbt ett beslutsamt drag över sig när samtalet går över till att handla om hennes rättvisepatos, som väcktes redan i barndomen genom ”hycklande attityder” i samhället.
– Flickor skulle inte klättra i träd och spela fotboll – jag själv gjorde båda. Någon sexualundervisning fanns i stort sett inte och den som blev oönskat gravid tvingades ofta adoptera bort sitt barn. Vår nuvarande statsminister är ju faktiskt ett av de barnen, säger hon tankfullt.
Birgitta Dahl, som föddes på Mölndals BB, växte upp som äldst av fyra syskon där föräldrarna var folkpartister. Efter studenten flyttade hon från Vallentuna till Uppsala för universitetsstudier. Där och då tog det politiska intresset fart på allvar.
– Jag träffade radikala ungdomar med socialistiska idéer som jag kände mig hemma med, förklarar hon.
I kommunpolitiken i Uppsala på 1960-talet var hon pådrivande i utbyggnaden av daghem och i jämställdhetsfrågor, ett engagemang hon tog med sig till riksdagshuset 1969, i en tid då elva procent av riksdagsledamöterna var kvinnor.
– Jag var pionjär och mötte motstånd överallt. Vissa av männen i mitt eget parti kallade jämställdhet för en överklassfråga, minns hon.
När hon ser tillbaka på sina 33 år i riksdagen, bland annat som biträdande industriminister, miljö- och energiminister och talman, känner hon en hel del stolthet.
– Exempelvis var jag pådrivande i utbyggnaden av förskolan och i utvecklandet av föräldraförsäkringen, och som miljöminister under 1980- och 1990-talet tog jag klimathotet på allvar, säger hon.
Olof Palme beskriver hon som ”ideologisk och modig” medan Ingvar Carlsson får betyget ”den mest hederliga människa jag träffat”. Traumat i samband med mordet på Olof Palme bär hon alltid med sig.
– Jag åt lunch med honom samma dag han mördades, det är inget man glömmer, säger hon.
Göran Persson beskriver hon som ”något bufflig”. Vid ett tillfälle, under talmanstiden, läxade hon upp ex-statsministern.
– I samband med en riksdagsdebatt kallade jag in honom för ett enskilt samtal där jag förklarade att han fick sluta med sina ”överhetsfasoner”, berättar hon.
En liten detalj om sin numera bortgångna mamma kan Birgitta Dahl inte låta bli att dela med sig av i slutet av intervjun.
– När mamma var 85 år bytte hon parti till Socialdemokraterna sedan hon tröttnat på nyliberalismen i Folkpartiet, säger hon med ett leende.