I trettio år, det vill säga i hela sitt vuxna liv, har Osmond Karim jobbat med film. Men för lite drygt fyra månader sedan tog han och hustrun Malin Holmberg över flygskolan på Sturup som har elever från hela världen, varav de flesta utbildas till trafikflygare. Det kan låta som ett långskott, men Osmond Karim är själv utbildad pilot och har ett stort flygintresse. Det är dock stor skillnad på att ha en hobby och driva en skola, förklarar han.
– Det är inte det lättaste, oj oj. Malin brukar säga att det är som en filmproduktion med skillnaden är att den inte tar slut.
I framtiden är tanken att han ska verka som lärare och instruktör, men än så länge har arbetet mest handlat om administration, kontakt med Transportstyrelsen, inköp av nya flygplan, reparation av trasiga flygplan, omorganisation och att sätta manualer.
– Det finns inget av det där som tar mindre än femtio timmar att fixa. Men det är som med allt annat, man måste jobba på. Det har jag har erfarenhet av att göra. Och det är en kul utmaning.
Frågan om att ta över flygskolan var ändå en smått chockartad upplevelse, berättar han. Framför allt insikten om att han var på väg att lämna filmen, den som följt honom i nästan hela hans liv.
Osmond Karim kom till Sverige som sjuåring i mitten av 1970-talet när föräldrarna flydde undan Idi Amins regim i Uganda. Efter bara något år skilde sig föräldrarna och Osmond och hans fyra yngre syskon blev kvar i Sverige med sin mamma. Men i familjen fanns mostrar och vänner och deras barn. Han beskriver sin uppväxt som fantastisk och att han alltid hade mycket folk omkring sig.
– Framför allt lärde jag mig att ”Mig” inte är lika viktigt som ”Oss”. Nu har jag kommit långt ifrån den stora gemenskapen, det är lite sorgligt.
Av syskonen har alla bröder hamnat i filmvärlden. Osmonds yngsta brorsa Alexander Karim är i dag en framstående skådespelare och mellanbrodern Baker Karim är regissör och filmkonsulent. Osmonds eget intresse väcktes tidigt. Första filmminnet är från en drive in-biograf i Kampala.
– Det var något magiskt med hela upplevelsen. Högtalaren i fönstret, tryggheten i bilen med pappa och mamma och långt där borta den stora silvriga duken.
– När jag blev lite äldre och började fundera över vad jag skulle bli och förstod att det varken var gladiator eller cowboy kom jag på att i filmen kan jag i alla fall vara i närheten av dem.
Genom filmen har han fått uppleva massa äventyr, träffat spännande människor dessutom har det varit ett sätt att hitta sig själv och sin plats i världen, berättar Osmond Karim. Men det har också krävt stor målmedvetenhet, tro på sig själv och hårt arbete.
Efter gymnasiet i Sverige flyttade han till USA på inrådan av självaste Ingmar Bergman. Där jobbade han först som assistent, produktionsassistent, utvecklare och redigerare. Så småningom började han göra egna lågbudgetfilmer. Även hustrun Malin var med och arbetade i samma bransch. I samband med att första barnet kom flyttade de tillbaka till Sverige. Här har han gjort flera filmer, men också varit programledare för SVT:s ”Mosaik” och medverkat i ”På spåret”. 2014 kom dokumentären ”Raskortet” och förra året ”De ensamma” som handlar om adopterades situation i Sverige.
– Mina filmer ligger ganska nära det som just nu pågår i mitt liv. De blir ett sätt att utforska de frågor man står inför i just det skedet.
Så i samma veva som ångesten slog till över att behöva lämna sitt gamla yrke kom han på idén att göra en film om just detta. Stommen för ”Konsten att börja om” är klar. Nu letar Osmond Karim efter människor som vill vara med.
– Det har blivit svårare att få folk att prata om sådant. Eller så har jag kanske bara blivit latare. En gång i tiden fanns i mig ett annat driv, ingenting fick stoppa mig. Motstånd var bara en anledning till att dra på ännu mer.
Å andra sidan verkar du ju ha en del att stå i. Driva flygskola och filma...
– Det händer saker. Man ska aldrig bli uttråkad. Man pratar om allt man inte kan ta med sig när man dör, men det man kan ta med sig – i alla fall de sista sekunderna – är allt man har upplevt. (TT)