Birgit växte upp i Snatrabodarna utanför Karlholmsbruk, på en bondgård med kor och hästar. Hon var den äldsta i syskonskaran och hade tre yngre bröder.
På gården bodde tre generationer, och det är med ett särskilt glitter i blicken hon berättar om sin mormor.
– Ser jag tillbaka så var det en fantastisk tillgång att ha mormor hemma jämt.
Familjen bodde där Tämnarån, rinner ut i havet, och det fanns många barn i omgivningen att leka med – den nyöppnade karlitfabriken i Karlholm drog till sig arbetskraft.
– Vi lärde oss simma i havet alldeles av oss själva, hur det nu gick till?
Det var mormor som överförde känslan för mat och matlagning till Birgit. Hon berättar om slakten på hösten, om syltning och saftning, bärplockning och äppelskördar.
Birgits föräldrar var aktiva i Missionsförsamlingen och hade ofta gäster i hemmet, ibland kringresande predikanter.
– Det var så roligt att göra i ordning mat till gästerna! Jag tyckte mer om att göra fina omeletter än att arbeta ute på gården, säger Birgit som gick olika kurser i matlagning och skolkök när hon blev äldre, däribland KFUM:s skola för husligt arbete och barnavård.
– Jag utbildade mig undan för undan.
1952 öppnade skolbespisningen i Karlholms skola i norra Uppland. Där fick Birgit sin första tjänst, tillsammans med kollegan Kajsa Vestergren.
– Vi var två unga tjejer som skulle utspisa 150 barn. Det var kul och positivt, för barnen var tacksamma över att slippa smörgåspaketen.
Maten lagades från grunden: bland annat rensade de strömmingen själva.
– Och jag införde vitkål med lingonsylt till blodpuddingen och försökte få barnen äta andra soppor än ärtsoppa. Ibland vankades det makaroner och korv – köttfärssås och spaghetti var inte uppfunnet än, skrattar hon och trugar på mig ännu en av de delikata korintkakorna.
I Karlholms skola träffade hon sin blivande make Pelle som var folkskollärare. Båda var dessutom juniorledare, aktiva inom Missionskyrkan och snart var de ett par. De gifte sig 1954 och Birgit sade upp sig från sitt jobb.
– Det var väl konstigt egentligen. Men som kvinna skulle man vara hemma på den tiden.
Maken fick tjänst i Uppsala, och här bodde de ett par år innan de flyttade till Månkarbo.
– Där trivdes vi så fantastiskt bra. Ibland jobbade jag extra och vikarierade som slöjdlärare i Månkarbo skola. På den tiden var det inte så kinkigt med behörighet…
Makarna var aktiva i Missionsförsamlingen där, bland annat med scouterna. Familjen bestod nu utav 6 personer, jag hade fött 4 barn på 6 år.
Maken sökte en tjänst i Växjö på länskolnämnden och familjen flyttade dit.
Efter några år i Växjö längtade familjen norrut och man flyttade till Västerås. Efter 13 år som hemmafru började nu Birgit arbetade som elevassistent och fritidspedagog i skolan. Det var också under åren i Västerås hon grundlade sitt stora intresse för släktforskning.
– Jag ville veta mina rötter. Släktforskningen är en sysselsättning som ger henne mycket glädje och energi.
– Dessutom får jag kontakt med en massa människor som delar mitt intresse, och som rentav är släkt med mig, säger Birgit och visar pärmar med resultaten av sin släktforskning,både på fars- och morssidan finns valloner. Forskar gör hon hemma på datorn via internet, eftersom hon då slipper ta sig upp till Landsarkivet. Som alla släktforskare delar hon generöst med sig av sina kunskaper och sitt material: nu närmast kommer kusinbarn på besök för att ta del av forskningen. Birgit har genom åren varit aktiv i Upplands släktforskarförening och vallonättlingarna.
Hit till Uppsala kom makarna Lithammer 1976. Birgit jobbade på olika barnstugor i Uppsala men sedan utbildade hon sig till fritidspedagog och tog examen samma år som en av sönerna. Hon jobbade på Lövstalöt fritidshem i några år, sedan blev hon föreståndare på pensionärernas fritidslokal på Dragarbrunnsgatan13 och där fick jag 13 fina år innan pensioneringen.
Hon och maken fortsatte sitt kyrkliga engagemang i Österledskyrkan. I dag är hon änka sedan två år.
– Det var ett mycket lyckligt äktenskap, och alla vi i familjen har alltid haft förtroende för varandra. Visst, delade meningar kan man ha som gifta, men vi var aldrig osams, säger hon och ler kärleksfullt när hon tänker på sin Pelle.
Barn och barnbarn betyder mycket för Birgit och hon vill gärna hänga med på olika aktiviteter och veta hur läget är. En ovanligt intresserad och nytänkande 90 åring.
I dag är hon engagerad i Vänsam på Nyby servicehus, hon bor nära servicehuset och besöker det ofta bland annat går hon på gymnastik där 2 gånger per vecka.
Birgit är också engagerad i Upplands släktforskarförening, RPG, Österledskyrkan mm. och träffar gärna många människor.
– Jag har alltid tyckt att det varit roligt med människor.