Träningen har länge varit en fast punkt för Anette Svinghammar – och har präglat hela hennes liv.
– Jag har alltid haft ett stort intresse för träning och hälsa sedan jag var ung. Jag har också hållit på och tränat människor på ideell basis under alla år. Bland annat i klubbar och föreningar ute på landet, säger den nyblivna 50-åringen när UNT träffar henne på hennes arbetsplats inför födelsedagen.
Den senaste tiden har hon dock ägnat åt att träna upp en opererad höft – och gör så fortfarande.
– Jag har fått en protes nu och håller på med rehabilitering. Jag var sjukskriven i två månader över årsskiftet. Det har varit en tuff, men lärorik tid, säger Anette Svinghammar.
– Tyvärr kommer jag inte att kunna göra allt som jag vill framöver. Jag kommer inte att kunna springa, och det är det bästa jag vet. Om jag gör det är risken att jag nöter sönder den här höftleden och att jag blir tvungen att byta den igen. Så nu blir det inga mer barfotaskor i skogen för min del, fortsätter hon.
En fördel med skadan är att erfarenheterna kan användas i yrket som personlig tränare.
– Jag brukar säga att om det är någon som behöver en höftrehabilitering så kan de komma till mig, för jag vet precis vad man ska göra och hur det känns. Jag har varit så ettrig. Jag har nött, nött och nött de här tråkiga övningarna med tanken att jag ska ta mig tillbaka. Jag är bara 50 år och vill ha en kropp som fungerar.
Hur Anette Svinghammar blev personlig tränare är också en historia. Efter att ha varit mammaledig och jobbat som ekonom, revisorassistent och mäklarassistent i Östervåla fick hon för tio år sedan syn på en annons i en träningstidning.
– Då funderade jag på om jag verkligen ville sitta på ett kontor resten av livet, så då såg jag den här annonsen om en hälsoutvecklarutbildning här i Uppsala, och då ingick både personlig tränarutbildning, stresshantering, hälsoprofil-bedömare och alla de här bitarna. Efter den startade jag en egen firma i Östervåla med yoga, löpning och boxnings- och styrkepass. Jag jobbade även vidare med ekonomi eftersom det var svårt att bara leva på att arbeta med hälsa där.
För sex år sedan fick Svinghammar ett erbjudande om ett jobb i Uppsala på nystartade Keep training som erbjuder personlig träning i en studio – där hon fortfarande jobbar.
Det är ett val som hon inte har ångrat.
– Jag jobbar med människor och det tycker jag är kul. Det kan vara fruktansvärt jobbigt, men också utvecklande.
Hur blir man en bra personlig tränare?
– Jag tror att det handlar om vad man är för person och att man måste vara den personen, att man är sig själv. Personlig träning handlar väldigt lite om träning, utan mest om omhändertagande av människor och att man ska ta hand om dem och se dem. Sedan är så klart träningen viktig, men det är också hela hälsobiten. Det kan faktiskt vara så att jag avråder kunder från att träna då de kommer in med en för hög stressnivå och att träningen bara kommer att bryta ned dem.
För ett halvår sedan lämnade Anette Svinghammar Östervåla där hon har hela min familj och släkt för Uppsala – och flyttade in i en lägenhet mitt i centrum.
– Det blev mer och mer jobb och jag pendlade från Östervåla, och jag började närma mig 50 år och har en dotter som är 20 år och har flyttat hemifrån. Jag kan inte säga om jag kommer att bo kvar här, men jag trivs väldigt bra. Men jag älskar skog och natur, och det är väl det som jag inte har här eftersom jag bor mitt i stan.
– Att jag har flyttat till Uppsala nu är lite som ett test för mig. Jag upplever mig själv som en riktig lantis.
Hur känns det att fylla 50 år?
– Det känns inte bra alls, som att jag hamnar på fel sida om strecket. Fast å andra sidan så mår jag mycket bättre nu efter min höftoperation. Jag hade inte sovit ordentligt på fyra år eftersom jag hade så ont. Nu börjar jag känna att jag har fått tillbaka livet och känner mig stark och mår bra. Nu har jag fått tillbaka energin.