Källarmästare?
Ja, det är faktiskt så som Erik Bennbom själv vill titulera sig när han beskriver sin roll på ölrestaurangen Bryggeriet Ångkvarn där han jobbar och är delägare.
– Det är ju lite old school, så det vet folk knappt vad det är längre. Men jag har hand om bokningar, tar hand om gäster, försöker entusiasmera medarbetarna, vara med och se över att menyn är som den ska, sköta marknadsföringen och sätta andan på stället. Det är lite av vad jag gör, säger jubilaren.
Hur har du lyckats med det senare?
– Jag gillar färgen orange, det är en början som du ser här i lokalen. Sedan jobbar vi med välkomnande, att gästerna ska känna sig välkomna. Den andan är viktig.
Har du någon inspiratör när det gäller källarmästarrollen?
– Ja, det finns faktiskt en, och det är framförallt min far Folke, som inte är med oss längre, som jag har jobbat med. Jag tycker även att Gudmundur Matthiasson hade sina poänger som källarmästare och krögare.
På adressen där Bryggeriet Ångkvarn ligger (i korsningen Östra Ågatan och Bäverns gränd) låg tidigare den grekiska restaurangen Alexander.
– Men innan Alexander och en italiensk restaurang före det låg det faktiskt ett ölcafé här som hette Skeppet. Den öppnade redan 1936 i samband med att huset byggdes, säger Erik Bennbom.
Det var 2013 som jubilaren köpte lokalen och drev inledningsvis restaurangen Sjuhelvetes gluggar, men sedan två och ett halvt år tillbaka har Bennbom bytt koncept på stället tillsammans med kusinen Henrik Söderman.
Här serveras nu finare pubmat – samt egenproducerad öl som görs i lokalen.
– Namnet Ångkvarn går tillbaka till min morfars farfar som hade ett bryggeri på 1800-talet här i Uppsala med namnet Bayerska Bryggeriet och även Upsala Ångqvarn AB. Sedan hade jag den här lokalen och ville hålla arvet vid liv med att göra egen öl och servera passande mat.
Hur har det gått hittills?
– Bra tycker jag. I början var det fredagar och lördagar som var vår grej, men efterhand har det blivit jämnare och jämnare underlag dag för dag. Jag tror att det har lite att göra med vårt sätt att vara här, att folk känner sig välkomna. Det här även gått bra för våra öl som har vunnit flera priser på öl- och whiskymässan i Stockholm och på ölmässan här i Uppsala.
Vad säger du annars om restaurangbranschen i Uppsala?
– Jag uppfattar den som bättre än någonsin när det gäller hanterandet av medarbetare, och hur man sköter sig, för ryktet om branschen har blivit mycket bättre de senaste åren. Sedan finns det enormt många restauranger i Uppsala i dag, och med tanke på hur många som bor här så tror jag att många har det väldigt tufft ekonomiskt, även om det inte drabbar mig just nu.
Du upplever att det finns en överetablering?
– Inte i vårt fall, men min förra restaurang Sjuhelvetes gluggar drabbades rätt hårt av det upplever jag. Nu känns det som att vi har hittat vår nisch och ska fortsätta att utveckla oss och bli bättre och förfina vårt utbud.
Erik Bennbom är som sagt uppväxt i en restaurangfamilj – där pappan Folke drev flera ställen i Uppsala. I dag har barnen tagit över stora delar av verksamheten. Ena systern driver vidare Eklundshof och den andra Grand hotell Hörnan medan jubilaren har satsat på egen hand med sin kusin.
– Det var givet för mig att fortsätta. Jag tror att det här var hugget i sten från början, sedan att jag som yngre sa att jag inte skulle jobba med det här var inte realistiskt, säger Erik Bennbom.
Du har aldrig tvivlat på om du gjort rätt?
– Nej, det har alltid känts rätt. Sedan har jag gjort galna saker och haft kostsamma projekt, men jag har aldrig slutat utvecklas och lär mig nytt hela tiden.
Hur känns det att fylla 50 år?
– Än så länge har det inte dykt upp någon kris, och jag är helt okej med livet. Jag trodde att jag skulle uppleva mig som äldre vid 50 år. Åldern är vad kroppen är i förhållande till när man föddes, resten levererar jag själv. Sedan om jag är 35 eller 75 år beror nog på dagsformen. Och alternativet till att inte få fylla 50 år är ju helt värdelöst.