I ett aprikosfärgat stort hus på en höjd överblickande sjön Ekoln bor journalisten, författaren och bokförläggaren Ann-Marie Åsheden. Huset som hon och maken Lennart själva ritat, har varit deras hem i 20 år.
– Det här är en plats som betyder väldigt mycket för mig. Här finns landets lugn, men samtidigt är det nära till stan.
Parets stora odlingsintresse syns på lång väg trots den gråa årstiden. Här finns både växthus och stort orangeri där färgsprakande pelargoner vinterförvaras. Tillsammans med maken har Ann-Marie skrivit boken "Magnolia. Välja, köpa och odla i Sverige".
-Intresset väcktes när Lennart önskade sig en magnolia i 50-årspresent. Då sa folk att det inte gick att plantera magnolior så här långt norrut. Men vi ville prova ändå. Som journalist lever jag efter devisen ”är det något man inte vet, så tar man reda på det”, och kanske skriver man till och med en bok om det.
Tomten har blivit en form av experimentträdgård. Under april till juli är trädgården full av blommande magnolior och planteringsplatserna är slut sedan länge.
– För min del får det vara nog med sorter i trädgården nu. Men Lennart kommer säkert med nya till våren.
Magnoliaboken är slutsåld sedan länge. Så ett av många pågående projekt är att skriva en ny magnoliabok.
Annars är Ann-Marie Åsheden mer känd som journalisten som skriver samhälls- och mediekritiska böcker.
Hon har fått mycket uppmärksamhet för sin bok "Förbannelsen: Hans Holmérs öde", som kom ut 2012. Ann-Marie intervjuade i hemlighet spaningsledare Hans Holmér då denne ledde polisarbetet efter Palmemordet på 80-talet. Boken består av intervjuer med Holmér och med hans familj samt personer inom Palmeutredningen.
– Boken handlar inte så mycket om polisspåren utan om personen Holmér. Holmér ansåg att ett statsministermord krävde ett större grepp än ett vanligt mord, och organiserade utredningen därefter. Åklagaren å sin sida, ville arbeta som vid vilket fall som helst, vilket ledde till obalans från början. Min uppfattning är att utredningen havererade för att åklagare och polis inte kunde komma överens.
Sedan tre år tillbaka har Ann-Marie ett eget förlag som heter ”33 sidor”. Syftet är att ge ut komprimerad viktig litteratur på bara 33 sidor.
– Jag har till exempel nyöversatt Zolas "Jag anklagar", om Dreyfusaffären. Karel Čapeks "Ett år med min trädgård" är en annan klassiker i utgivningen.
Ann-Marie har också flera egenskrivna titlar utgivna på förlaget. "Genomskåda medielogiken", "Varning för propaganda" och "Skruvat, hur du undgår att bli lurad av dramatiserad journalistik". Nästa vecka ska hon hålla föredrag om propaganda för journalister.
– Journalistik är på riktigt. Den dramatisering vissa journalister ägnar sig åt tillhör fiktionen. Propaganda är ett viktigt ämne som är mer komplext än många tror. Idag när vi har sociala medier, skulle jag säga att propaganda kan bli riktigt farlig.
Ann-Marie Åsheden är onekligen en person som skriver om vitt skilda ämnen. Hon berättar att de olika genrerna mottas på olika sätt av läsarna.
-Skriver man en trädgårdsbok får man endast beröm. Skriver man däremot om Holmér får man bara skit. Men en av många fördelar med att bli äldre är att jag struntar i vad andra tycker. Dessutom kan jag välja att bara göra roliga jobb. Jag ger inte ut böcker för att att tjäna pengar, utan för att det är viktigt.