Ingrid Eiken Holmgren är nationalekonomen som blev statssekreterare på Kulturdepartementet (M). Sedan 2012 är hon vd på Mäklarsamfundet och styrelseproffs.
– Det var ett fantastiskt uppdrag att vara med om att leda ett helt departement. Jag lämnade ett drömjobb för ett annat drömjobb när jag gick från regeringen till Mäklarsamfundet, säger hon hemma i sitt hörnrum med utsikt över Erik Dahlbergsallén i Stockholm.
Kultur och bostäder kan te sig som vitt skilda områden, men Ingrid Eiken Holmgren har ändå hittat en eggande gemensam nämnare. Båda områdena är viktiga för vanliga människor. Hon går i gång när kluriga problem tornar upp sig och fordrar lösning. Det fick hon sin beskärda del av under åren som styrelseordförande för bostadssajten Hemnet.
– Allting var inte enkelt.
Som chef sjunger hon tydlighetens lov. Medarbetarna ska veta vart skutan är på väg och känna frihet under ansvar. Utan denna frihet finns en risk att energin kan inriktas på ovidkommande detaljer och på att undvika fel. Och då sker ingen utveckling, menar hon.
Ledarstilen är “snarare tuff än mjuk”.
– Men inte otrevlig. Det är viktigt att fatta beslut och komma framåt. Viktigt att alla är med.
– Genom att skapa glädje och energi. Redan som barn hade jag en glad och positiv attityd, en glädje i vardagen. Det har hjälpt mig många gånger att komma framåt.
Där nalkas vi kanske hemligheten bakom hennes inneboende glädje.
– Jag går inte och grubblar på det som fanns förut. Jag lever och ser möjligheterna i nuet och framåt. Jag har också “ett minusdrag”, jag kan vara tjurskalligt envis. Som vuxen har jag lärt mig att ändra mig, men det är inte lätt. Envisheten har nog hjälpt mig att vara uthållig för att nå långsiktiga mål.
Hon är uppvuxen som ensambarn i Mälarhöjden i Stockholm. Pappa var entreprenör medan mamma så småningom blev sekreterare till en generaldirektör. Lilla Ingrid och hennes mamma bodde månadsvis hos mostern och kusinerna i Motala och hos morföräldrarna i Malmö.
– Det var ett enkelt liv. Cykla i naturen, plocka bär, nykterhetsrörelsen, bingo och minigolf. Jag var lite av en ensamvarg och lärde mig att sysselsätta mig själv. Den här tiden var väldigt viktig för mig, jag har en trygghet i att veta att jag klarar mig. I mina val har jag ofta känt att jag har följt min lust.
Även som vuxen uppskattar hon naturen. På senare år har andningshålet varit på en gård i Roslagen. Eller så åker hon längdskidor omgiven av tysta fjäll.
Likaså är hon densamma som person.
– Jag ser ingen stor skillnad på hur jag är som person på jobbet eller privat. Nyfiken, uthållig, envis och ganska glad.
Några stora framtidsplaner har hon inte. Med flera smärtsamma år bakom sig och dödsfall i familjen är lärdomen att livet pågår här och nu, framhåller hon.
– Det är viktigt att ta vara på tiden vi har. Vi vet inte vad som händer i morgon. Det bästa är att ta vara på livet varje dag.
Som dåvarande flickvän till Mårten Palme var hon med makarna Palme på bio samma kväll som Olof Palme mördades:
– Denna händelse har påverkat mig enormt och det finns en smärta här som har följt mig genom livet. Det har bidragit till att jag har ett försiktigt och reserverat drag i mig. Jag har än i dag ett otroligt ljust och glatt minne av Olof. (TT)