Stig-Björn Ljunggren slår sig ner vid barbordet i radhusköket med fönster ut mot gatan. Undulaterna Undén och Thorsson, båda med utrikespolitiskt inspirerade namn, tjattrar i bakgrunden.
– Här i ”falska Luthagen” bor vi. Egentligen heter området Eriksdal, men Luthagen låter väl finare. Vi brukar sitta här och glo på folk, och de glor på oss.
Att sätta en yrkestitel på mångsysslaren Stig-Björn Ljunggren är svårt. S-märkt statsvetare, krönikör, skribent, författare, föreläsare, konsult, omvärldsanalytiker, moderator, proffstyckare och debattör, är några av alla uppdrag.
Vad säger du själv att du jobbar med?
– Formellt sett är jag fri samhällsdebattör. Jag är också filosofiedoktor i statsvetenskap. Informellt brukar jag kalla mig egenföretagare som skriver för korv och ära!
Gårdagskvällen ägnades åt att föreläsa om det politiska läget i Sverige och till kvällen blir det en föreläsning om liberalkonservatism för moderat-studenter.
Tack vare en bakgrund inom amatörteater känner sig Stig-Björn väl förberedd på jobbet som föreläsare.
– Vår regissör präntade i oss att man måste bjuda på sig själv och rikta sig till publiken. För publiken är det första gången varje gång.
De roligaste uppdragen beskriver Stig-Björn som de som får ta tid, men även de riktigt snabba.
– Jag gillar jobb som varar mellan kvartalet och halvtimmen. Längre egenvalda skrivprojekt och korta beställningsjobb. Ibland undrar jag dock om jag inte ska skaffa mig en 9 till 5-tillvaro. Med en riktig hobby, där jag kollar TV och köper topplistan på Pocket Shop.
Ett vanligt Svensson-liv verkar dock inte passa Stig-Björns otåliga personlighet.
– Jag är spontan och hoppar på projekt utan att tänka efter. När jag var 19 år frågade en kompis om jag skulle med till Nya Zeeland. När jag fått veta cirkapriset sa jag: ”räkna med mig!” Sen gick jag hem och kollade på jordgloben var det låg. Den mentaliteten har hållit i sig.
Stig-Björn Ljunggren är uppvuxen i det lilla stationssamhället Hamrångefjärden i Gästrikland. Hans pappa var stationskarl vid järnvägen och mamma speciallärare.
-Både mor och far var intresserade av politik och såg till att jag fick läsa. Vi hade ett folkbibliotek i hyreshuset jag växte upp i. Det och kombinationen av politiska händelser på 60-talet, såsom Vietnamkriget, blev draghjälp in i mitt politiska intresse och sen studier i Uppsala.
För Stig-Björn finns det ingen klar gräns mellan fritid och jobb. Och det där med hobby, att ha en passion som bryter av mot det vanliga, avundas han dem som har.
– Jag jagar. Och tillbringar tid i vårt torp i Blekinge. Jag ligger i hängmattan med datorn på magen. Och anteckningsboken, där jag skriver ner mina idéer, är alltid med. Men det kvalar nog inte in som hobby.
Torpet är en plats som är viktig. Mycket för att de 70 milen söderut erbjuder ett behagligare klimat.
– Jag hatar mörker och kyla. Och mygg. Till och med myggen är lättare att ha att göra med i Blekinge. Där är de slöa och dumma och inte alls av samma sort som i Norrland.
Ytterligare ett tidsfördriv är att samla på Kalle Anka-tidningar.
– Samlingen börjar med tidningar från 1948 till nutid och det fattas ett 50-tal. Nummer 1, 1969, har varit extra svår att få tag på. Men målet är att få den komplett. Och kanske kvalar samlandet in som en hobby, säger Stig-Björn nöjt.