Nestor, modedrottning, mäktigast i Modesverige. Margareta van den Bosch har kallats mycket i sina dagar, och många utmärkelser har hon fått. Sedan några år har hon lämnat posten som designchef på Hennes & Mauritz och trappat ned rejält; numera kallas hon kreativ rådgivare och brukar vara inne på kontoret ”någon gång i veckan”. Därutöver är hon en efterfrågad medlem i prisjuryer och föreläser både internt i företaget och externt, för exempelvis Beckmans studenter.
Beckmanselev var även hon själv en gång. Då var det 1960-tal, Margareta van den Bosch ville göra mode och komma ut i världen. Hon flyttade till Italien för att arbeta som designer två år efter examen. Fast på den tiden hette hon Karlsson som sin pappa, satirtecknaren Ewert Karlsson, känd som signaturen EWK.
Margareta växte upp i ett hem som var både kreativt och politiskt. Hennes mamma lämnade hemmafrulivet när barnen blev större och engagerade sig i landstingspolitiken. Pappa hade ateljén hemma; Margareta fick pennor och papper och började tidigt teckna hon med. Då var det inte politisk satir som lockade utan klippdockor. Dockor som fick välfyllda garderober av sin skapare.
– Jag var intresserad av kläder och gick mycket på matinéer och tittade på amerikanska sång- och musikfilmer. Det var den typen av kläder jag tyckte var fina och ritade till mina pappersdockor, fina vida kjolar och så.
Intresset blev seriösare och när hon kände att det var det här hon skulle hålla på med insåg hon också behovet av att lära sig de praktiska bitarna kring modeskapande.
– Jag har en lång utbildning. Jag är utbildad skräddare och har gått på Beckmans, så det är många års studier innan jag började jobba.
Förkovrandet fortsatte även efter studierna. Margareta van den Bosch var inte typen som slog sig till ro, utan kände hon sig färdig någonstans tog hon sig vidare. Med åren fick hon gedigen erfarenhet av det mesta inom modeproduktion, inte minst från åren i Italien där hon var anställd på flera större företag och frilansade några år efter att hon fött barn. För där träffade hon också sin dåvarande man, en holländsk formgivare med vilken hon har sonen Martijn, nu formgivare även han.
Efter elva år och en skilsmässa flyttade hon tillbaka till Stockholm och jobbade vidare på ett modeföretag på Lidingö. Det var med andra ord ingen duvunge som en dag ringde upp huvudkontoret på H&M och frågade om de hade något jobb åt henne. Året var 1987, och Margareta van den Bosch hade arbetat i 22 år som designer samt undervisat på Beckmans. Butikskedjan Hennes & Mauritz fanns då i sex länder och hade färre än tio designers. Vd Stefan Persson nappade på Margaretas erbjudande och gjorde henne till designchef.
Ett par vd:ar senare – Rolf Eriksen och Karl-Johan Persson – har designavdelningen som Margareta byggde svällt till närmare 300 designers, som gör kläder för flera tusen butiker i närmare 70 länder. Vilket rimligen betyder att Margareta har fått se ”sina” kläder på en herrans massa människor världen över.
Är det kul att klä folket?
– Ja det har jag inget emot. Jag tycker om att göra kläder till folket. Demokratiskt mode – det känns bra.
Hon har aldrig strävat efter att få specialsy exklusiva plagg för rika människor. Hon har heller inte haft någon längtan efter att starta eget. Behållning med att arbeta i ett multinationellt företag är möjligheterna till variation, utveckling och många roliga kollegor. Kollegorna har hon ofta valt själv. Hon har näsa för begåvningar, och inte så få av Sveriges modedesigners har gjort någon vända i Margareta van den Boschs H&M-team.
Hon har aldrig tänkt på sig själv som mäktig i modevärlden, säger hon. Och hon är för blygsam för att ta åt sig någon större ära av den svenska lågprismodekedjans framfart över världen.
– Jag vill inte säga att det är tack vare mig, det är ju teamet som har jobbat. Och på den tiden naturligtvis också Stefan Persson, med hans öppenhet för att göra nya saker. Alla hjälpte till.
Hon blev kvar till pensionen. Och därefter också, för Hennes & Mauritz och Margareta verkar ha haft svårt att skiljas åt. När hon trappade ned blev hon i stället erbjuden rollen som kreativ rådgivare. Det tänker hon fortsätta vara ett tag till, men planen är att så småningom bli en ”riktig pensionär”. (TT)