Bokaktuella bloggaren Brita Zackari har programlett flera tv-produktioner, senast “Grym kemi”, och varit skidåkande reporter i Vasaloppet i Sveriges Television.
– Det roliga med programledarjobb är att dyka in olika världar och lära känna dem, hitta en egen ingång. Det är som att vara prao fast gånger tusen. Min roll är att likt en tolk att förmedla min kunskap till tittarna så att även de som inte kan ämnet ska förstå, säger hon i telefon på farstukvisten eller “på bron” som man skulle säga hemma i uppväxtens Västerbotten.
Då är det förstås ingen nackdel med glupande intresse för “allting”, i synnerhet människor.
– Jag får aldrig slut på frågorna. Mitt uppdrag är att vända på alla stenar.
Drivkraften är att ha det roligt på jobbet och inte minst få intellektuell stimulans.
– Jag är en rastlös person som behöver vara i rörelse hela tiden och känna att hjärnan växer.
Men jobbet har en baksida, medger hon.
– Jag fick påhopp av rasister efter programmet om Vasaloppet, tråkigt att det funkar så. Tur samtidigt att det kom fram att jag inte är på samma sida som dem.
Som bloggare har hon inte sällan varit självutlämnande och talat öppet om närgångna ämnen som den egna hårväxten – på tvärs mot normerna.
– Om normen är att kvinnor ska vara släta utan hår så tycker inte jag att det är pinsamt att säga att jag har hår. Det finns fortfarande en väldigt ensidig bild av hur kvinnor ska vara och se ut. Jag skulle vilja att kvinnor ska ha friheten att kunna vara som de är.
Denna öppenhet och mod bottnar också i något annat.
– Det handlar mer om att jag glömmer bort att tänka innan jag talar, men också om att jag har lätt att bygga ilska kring hur samhället behandlar de som går mot normen.
Det hade kunnat gå riktigt illa för henne i skolan, eftersom hon var alltför rastlös för att sätta sig med en bok.
– Det som räddade mig var att jag ändå var intresserad och kunde prata med lärarna… Jag hade uppmärksamhetstörst redan då, nu är jag lite fegare. Så är det, jag har en norrländsk grej i mig, man ska inte tro att man är någon. Samtidigt har jag en sida inom mig som säger att jag visst är någon och den försöker att vara rolig. Konflikten pågår ständigt. Den “showiga” sidan hinner ofta göra saker innan den andra sidan hinner förhindra det. Tur det!
Hennes stora genombrott kom som programledare för radioprogrammet Rix Morronzoo 2013. Resten är en framgångshistoria där det ena roliga uppdraget lett till det andra.
Men allra största vändpunkten var att få barn, framhåller hon.
– Jag har inte vuxit så mycket som person av någon annan enskild händelse. Och aldrig tänkt så mycket på hur jag vill utveckla mina dåliga sidor.
Något exempel?
– Jag har svårt för att uppbåda glada spontana tillrop, utan kommer i stället med konstruktiv kritik. Det kan vara rätt tråkigt för människor nära mig att de inte får höra den här peppen från mig. Den sidan vill jag utveckla, säger Brita Zackari. (TT)