Som yngst av åtta syskon har Zian Zandi lärt sig att det gäller att vara bestämd, lita på sig själv och slåss för det man tror på. Och hon vet att det nästan alltid krävs mycket jobb för att få till en förändring. Den inställningen har varit en stark motor i hennes arbete som journalist, en dröm hon haft sedan hon var i tioårsåldern.
Under åren har hon jobbat främst som nyhetsreporter, men sedan två år tillbaka är hon producent på Utbildningsradion, UR. Hon förklarar att arbetet i stort sett går ut på att samla in och ta tillvara på tankar och idéer från de tolv personer som ingår i redaktionen, förutom att se till att jobbet blir gjort.
- Egentligen är jag en arbetsledare, men hoppar in ibland som reporter eller för att göra speakertexter.
Senast ledde hon arbetet med serien "Nationen" som gick i åtta delar i våras. Avsnitten handlade bland annat om arbetarkvinnornas betydelse för den demokratiska utvecklingen, men också om den svenska slavhandeln och det historiska förtrycket av personer med olika funktionsnedsättningar.
Framför allt har programmen hyllats av tittarna, men det har också kommit kritik, berättar Zian Zandi.
- I första programmet om kvinnornas betydelse för arbetarrörelsen fick vi ett samtal från en medelålders man som var upprörd över att vi inte tagit upp arbetarmännens roll. Då kände jag att vi hade lyckats. För det handlade inte om några faktafel utan vi hade tagit fram ett nytt perspektiv: Att arbetarkvinnorna också hade en jättestor roll i hela arbetarrörelsen och därför förtjänar att lyftas fram.
Zian Zandis engagemang går inte att ta miste på. Och det sträcker sig över hela skalan och alla orättvisor.
Fem år gammal kom hon till Sverige med sina föräldrar och sju syskon från Bagdad. Året var 1982 och Iran-Irakkriget hade börjat trappas upp. Som kurd var det farligt att stanna dels för att Saddamregimen i första hand rekryterade unga kurdiska män, dels för att Zians föräldrar var politiskt aktiva. De stred för ett fritt Kurdistan vilket inte sågs med blida ögon.
Själv minns hon inte mycket av själva flykten. Däremot minns hon hur välkomnande Sverige var, i synnerhet Bankeryd där familjen så småningom hamnade.
- Mottagandet var annat då än vad det är idag, vi fick mycket hjälp. Jag tror att det är därför som jag så snabbt kände att det här var mitt land. Jag växte upp i en idyllisk miljö, säger Zian Zandi.
Samtidigt är hon medveten om att samhället på många sätt har blivit hårdare nu. Bland annat berättar hon om en nylig händelse på tunnelbanan där en man tillrättavisade ett av hennes barn med orden: "Ni får göra så i ert land, men i Sverige gör vi så här i stället."
- Min dotter fattade ingenting. För henne finns inget annat land. Därför försöker jag förbereda mina barn på att det alltid kommer att finnas människor som inte tycker att vi är svenskar på grund av vår hårfärg. Men att förklara det för en femåring gör väldigt ont i hjärtat.
Om några veckor kommer barn nummer tre och Zian Zandi går på föräldraledighet. Men ambitionen är att göra fler program för UR i samma anda som "Nationen".
- Min främsta drivkraft är min nyfikenhet. Det finns så mycket att göra, mycket att berätta om och analysera. Mer än halva Mellanöstern är helt nedbrutet och hela världen påverkas av det.
Har din drivkraft förändrats något med tiden?
- I början ville jag förändra världen. Och jag var aldrig nöjd. Nu blir jag jätteglad när en person säger att den har lärt sig något av det jag visar. Det har kanske med åldern att göra.
- Samtidigt har jag inga problem att stå i frontlinjen. Den platsen vågar jag ta för jag gör saker som jag tror på. Särskilt nu när jag fyller fyrtio. Jag är för gammal för att vara mesig. (TT)