På väggen inne på konditoriet på Kungsängsgatan hänger en rad inramade tavlor.
– Det här är pappas gesällbrev, och här är mitt. Så det är andra generationen här nu, vi får se om det blir en tredje, säger Jens Dinges.
Efter att ha insisterat på att jag och fotografen Staffan måste smaka på den egengjorda jordgubbsglassen och hällt upp en skopa var åt oss, slår han sig ner vid ett av caféborden nära de vidöppna dörrarna mot gatan. Konditoriet på Kungsängsgatan är hans andra hem, här började han med att skura golv som tolvåring när föräldrarna Hans-Ole och Myrene Dinges jobbade bak i bageriet. 1992 köpte de Landings av Göran och Britt-Marie Landing.
– Det finns många minnen här. När jag var liten och kom hit trollade alltid Göran Landing fram ett mynt bakom örat på mig, och jag och min bror gick här upp och ner för gatan utanför med reklamplakat på magen. Vi var väl elva, tolv år då.
Familjen flyttade från Årsta till Vänge när Jens Dinges var tio år, och under gymnasietiden var det polis som han var inriktad på att bli. Men när skoltröttheten kickade in var det inte ett svårt val att istället satsa på att jobba i familjens konditori.
– Jag fick börja med tårtorna direkt när jag var sexton, vilket var det roligaste. Och sedan var jag fast.
I dag tycker Jens Dinges konditoridelen är roligare än bakningen, speciellt glassmakeriet och marsipanfigurerna.
– Vi gör nog ett ton marsipan till jul varje år, säger Jens Dinges och förtydligar när han ser min förvånade min:
– Det är ju allt ifrån enkilosgrisar till små jultomtar, vi har nog 35-40 olika sorter. Och från oktober till mars är det vår stressigaste period.
Utanför konditoriets väggar är sport ett stort intresse för Jens Dinges, som under åren har ägnat sig åt både terränglöpning, orientering och skidåkning. Men efter ett tag tröttnade han på att träna hela tiden, och i dag springer han enbart för att ha konditionen till att köra Enduro. En av hans hjärtefrågor är att stötta den lokala idrotten, och Jens berättar att han går på nästan alla Almtunas hockeymatcher.
Någon vidare ångest över att trilla över fyrtiosnöret säger Jens Dinges att han inte har, men ändrar sig med ens.
– I och för sig kör jag ju Enduro, det är kanske lite åldersnoja över det hela, skrockar han.
Intresset för att köra motorcykel i terräng väcktes när en av tjejerna på bageriet berättade att hon skulle tävla i det på Gotland.
– Det låter farligt, sa jag, men hon tyckte att jag skulle prova. Och jag blev totalt biten, det var så sagolikt kul och jobbigt.
Det är lätt att tro att en konditor alltid har bäst fika hemma, alltid nygräddat bröd i ugnen eller en tårta i kylen. Men när Jens Dinges får frågan om hur bra fika han har hemma, skrattar han bara.
– Det är jättedåligt. Jag bakar aldrig hemma. Det är inget roligt! Jag har inte lika många maskiner eller utrymme, man blir liksom lite bortskämd med allt som finns här på bageriet.
Familjekänslan har alltid haft en stark prägel på Landings konditori, hans fru jobbar också på konditoriet och Jens brukar komma in med barnen på söndagsförmiddagar för att äta glass. Men om någon av Jens barns gesällbrev kommer att spikas upp bredvid hans och pappans, det vet inte Jens Dinges i nuläget.
– Vi får se vad ungarna vill jobba med. Att driva konditori är inget jag skulle avråda ifrån, är man driven och kreativ är det väldigt kul. Men vad som händer om 20 år, ja det får vi se.