En vinkande Hillevi Winberg och en nyfiket skällande Dolly tar emot vid huset i Faringe mitt emellan Uppsala och Hallstavik. Medan Dolly, som snart är nio år och en blandning mellan sankt bernhard, boxer och labrador, hälsar hjärtligt på UNT:s reporter spanar Hillevi in nästa bil som dyker upp på den annars ganska enliga vägen. Hon konstaterar att det är nya grannen.
– Min pappa bodde på gården alldeles här bredvid fram tills helt nyligen. Det var där jag växte upp. Och på andra sidan bor min bror. Man kan säga att det är pappa som har flyttat hemifrån och inte vi, säger hon och skrattar.
Det egna huset byggde hon för 25 år sedan ihop med sin dåvarande sambo som passande nog var snickare. Under en period innan hon träffade sina barns pappa bodde hon där helt ensam, men när de var som flest i huset – när hennes nuvarande man Robban precis hade flyttat in med sina två barn – var de sju personer som bodde här.
– Och dessutom tittade min pappa in varje dag. Nu bor han i Herräng fyra mil bort och vi kommer inte att ses lika ofta. Det känns konstigt, säger Hillevi Winberg.
Hon förlorade sin mamma redan som åttaåring, vilket hon tror bidrog till att hon fick en extra stark relation till sin pappa lantbrukaren.
Efter högstadiet slutade hon skolan, började jobba som barnflicka, och samtidigt använde hon pengar hon ärvt efter modern till att börja föda upp grisar.
– Jag skaffade tio suggor och en galt och när det var som mest hade jag nästan hundra grisar. Från början var jag faktiskt lite rädd för grisar, men de är ganska trevliga. Och så är det mysigt med griskultungar, berättar hon.
Så småningom lockade dock annat. Hon har alltid tyckt om matlagning och när hon började jobba extra på brukskaféet i Länna ledde det in henne på en karriär i kafé- och restaurangbranschen. Bland annat jobbade hon på Café Alma i universitetshuset.
– När påven besökte Uppsala 1989 gjorde jag snittar åt både honom och kungen. Det är lite roligt att ha på sin meritlista.
Hillevi Winberg konstaterar att hon inte har gått arbetslös en dag sedan hon slutade skolan. Hon har dels haft turen att träffa på rätt människor dels alltid varit positiv och inte varit rädd för några arbetsuppgifter, förklarar hon.
Under småbarnsåren kändes det svårt att kombinera familjeliv med restaurangvärlden och hon började jobba inom vården istället. 1998 fick hon jobb på Björkbackagården i Danmarks-Söderby och hon trivdes så bra att hon inte saknade att jobba i kök.
När kocken på Björkbackagården slutade 2008 och Hillevi Winberg fick ett telefonsamtal från sin chef förstod hon nästan vad hon skulle få för fråga. Hon var inställd på att tacka nej till att ta över matlagningen, är i dag glad över att hon ändrade hon sig.
– Nu tycker jag inte att jag hade kunnat ha något bättre jobb, säger hon.
Över huvud taget känner hon sig nöjd med sitt liv. Omställningen när hon och Robban flyttade ihop med sina barn för fyra år sedan gick till exempel över förväntningarna, menar hon. Robban köpte in sig i huset och till slut friade han också till Hillevi som aldrig tidigare varit gift.
– Jag hade sagt någon gång att gifter jag mig inte före femtio så kan det kvitta, och det kan han ha hört. Vi gifte oss här hemma på trappen den åttonde i åttonde i år. Det blev en riktigt fin och solig dag.
Nu har hennes två äldsta barn flyttat hemifrån och huset blivit lite rymligare. Men någon gång kanske Hillevi Winberg ändå kan tänka sig att lämna Faringe.
– Det skulle kunna vara roligt att bo någonstans dit det går bussar även efter klockan 18 på kvällen. Men aldrig lägenhet!