Gösta Ekman, Suzanne Reuter, Brasse Brännström, Magnus Uggla… Det hinner svepa förbi många kända namn under en intervju med Johan Wahlström, ofta med klockrena imitationer som en extra bonus. Han blev tidigt känd som komiker och imitatör, och sågs i sketchprogram som ”Direkt från Berns”, ”Grogg” och ”En rejäl omgång”, och som mörkblå politiker i ”Parlamentet”.
Han har varit skådespelare i 40 år – har jobbat med de flesta, stått på de större scenerna i landet och har ett stort kontaktnät. Och det är långt ifrån bara komik han har sysslat med. Johan Wahlström har medverkat i uppmärksammade föreställningar inom tung dramatik, som ”Gertrud” på Dramaten, ”Vår klass” på Galeasen, och ”Dödsdansen” på Helsingborgs stadsteater.
Han har regisserat Lars Noréns ”Krig” på Galeasen och Allan Edwalls monolog ”Edit – Tummelisas mamma” på Brunnsgatan 4, men även ”Magnus Ugglas revy” och musikalen ”Cabaret” med Peter Jöback.
Bredden och variationen är en del av tjusningen med yrket, säger Johan Wahlström. Det blir en storts dubbelliv, som när han gjorde en psykologiskt utmanande roll i Thorsten Flincks uppsättning av ”Gertrud”, samtidigt som han spelade Stikkan Andersson i palestinasjal på Berns i ”ABBA – the true story”. I samma veva spelade han också in tv-sketcher med Robert Gustavsson och Carina Lidbom. Det finns charm i en sådan tillvaro, men också en oundviklighet.
– Jag är frilansande skådespelare, vilket innebär att ibland jobbar man oavbrutet och ibland jobbar man mindre oavbrutet, säger han. Och jag är lyckligt lottad som har fått syssla med allt möjligt.
Den komiska ådran utvecklades tidigt. Johan Wahlström föddes i Segeltorp som på den tiden var en arbetarförort till Stockholm. Hans pappa var handelsresande – ”manschettproletär” – som kom upp sig, så att familjen kunde flytta till det finare Lidingö. Då var Johan i tonåren, den nya samhällsmiljön väckte osäkerhet och en känsla av utanförskap, och han svarade med att bli klassens lustigkurre.
– Man kan säga att jag sålde mig för ett skämt. Jag blev väl inte direkt lärarnas populäraste elev, utan tillbringade en hel del tid i korridoren.
Däremot blev det en hint om vad han skulle kunna utveckla för ådra i framtiden. En vän uppmuntrade honom att satsa på teatern när betygen inte räckte till för gymnasiet. Och Johan fick kontakt med några goda mentorer på vägen mot Scenskolan, teaterpedagogen Ragnar Sörman och skådespelaren Gun Jönsson, som båda lärde honom att all teater måste vara på allvar, även komik.
– Det betydde mycket för mig, den insikten, att det är en sak att vara rolig och skoja ytligt och en annan sak att göra något på riktigt.
Man kan inte flamsa när man jobbar med humor, säger Johan Wahlström. Även med komik måste man ta sig själv på allvar. Det är publiken som ska skratta, inte skådespelaren.
– Jag lärde mig att det gäller att våga använda sig själv. Ju mer man använder sin glädje, sin smärta och sina egna sorgliga erfarenheter, desto mer säger andra: ’vad bra han var’.
Han håller fortfarande en bredd på det han gör. Just nu dubbar han den svenska versionen av ”Dumma mig 3”, framöver ska han bland annat börja repetera en huvudroll i en pjäs på Teater Galeasen. ”Sin” teater beskriver han som en härlig arbetsplats utan generationsgränser, där alla måste visa varandra samma respekt.
– Det blir bara roligare och roligare och läskigare och läskigare. Om man får ha hjärnan i behåll så hoppas jag få hålla på tills jag inte orkar längre över huvud taget. (TT)